Det kan vara att det är en gigantisk evighet sen jag bloggat. Det kan bero på att jag har flytt mitt "hem" (mera nog ett spakel-målfärg-målartejpshelvete) och typ bott i pojo i en vecka. Men inga fantastiska stora ting har hänt heller under veckan. M har lärt sig gnissla med sina 4 gaddar så jag dör krittavladöden, hon har kommit på att har man två ben kan man hoppa och så har vi provkört all burkmat i alla butiker och kommit fram till att denna mamma får snällt fortsätta koka babymat för köpemat sjunker INTE.

På remontfronten går det si sådär. Matsal och vardagsrum är målade, liksom kök och takka. Återstår hall och golvlister. Möbler i bastun, ytterkläder i vessan och gardinstångar i sovrummet. Föreställ er antalet hysteriska små myror i mitt huvud! Meeeen, eget val, jo tack jag vet. Men om inte golvet är på plats på självständighetsdagen så gråter jag nog litet blod. Och svettas hjärnsubstans. För jag klarar en vecka till, men sen inte mer! Sen måste jag få saker och ting tillbaka på sina egna platser och JULEN fram!! Har abstinens!

 

Idag är M ett halvt år gammal. Just nu, kl 11.40, är det ett halvt år sen jag låg där i sjukhuset med sjukhuströja på och fick hinnorna spräckta. Ett halvt år sedan en jättehäftig resa i mitt liv tog slut, och en ännu häftigare resa började.

Tänk om jag kunde kika in där, för nån minut, till mig själv när jag låg där på britsen och tog livet förgivet, och känna hur det kändes då? Hur enkelt och bekymmersfritt livet var, och hur tomt och tråkigt det var. För mitt liv är SÅ mycket viktigare för mig nu när M finns. Hon är så beroende av mig, och jag är så beroende av henne.

 Hon är en så fin liten unge, med dom största kinderna i världshistorien och den finaste mohawken! Och hon är så glad och snäll, och nyfiken på allt, och så älskad att det är konstigt att hon inte får nervsammanbrott med oss! Tänk att man kan älska en annan person så mycket! Tanken på att jag kommer att få se henne växa upp, lära sig gå, prata, läsa och skriva, gå i skolan, lära sig cykla och bli kär känns som en otrolig lyx. Tänk att jag får vara med henne under allt detta!

Grattis på halvt års dagen, älskade lilla korv!

Eftersom jag är SJUK (valfri svordom) istället för FRISK, så har jag inte gjort mycket annat än surfat idag. Och den heta diskussionen på alla bloggar just nu är boobjobs. Och jag kan inte riktigt låta bli att tycka att dom flesta är ganska barnsliga och enfaldiga när dom drar dom här snyftstoryna om hur våra döttrar kommer att växa upp i en vrickad värld för att deras mammor gjort boobjobs. Jo, håller med om att mycket i vår värld är riktigt tokigt och fucked up, men jag tror inte silikonbröst är det avgörande. För 100 år sedan slog sminket igenom (ordentligt) och då fanns det massor med motståndare, som ansåg att smink bara hörde hemma på prostituerade och "färgade" människor (http://www.makeuporebro.se/sminketshistoria.html), och jag kan tänka mig att det för motståndarna kändes som att all moral i världen dör i och med sminket. Och nu sitter moraltanterna och tjatar om att boobjobs är SÅÅÅÅÅ hemskt för barn tror då att man inte duger som man är. Men jag tycker ju litet att sen när dom här tanterna slutar raka sig under armarna, sminka sig, färga håret och sätta tandställningar på sina barn, SEN kan dom ju börja predika. För ärligt sagt är boobjobs (och för all del alla andra skönhetsoperationer också) bara nästa steg i människans strävan efter perfektionism. Och jag tror det är en strävan som aldrig kommer att sluta.

Och ett barns självuppfattning och självförtroende sitter inte i mammas boobs. Det sitter i uppfostran och mammas och pappas självförtroende. När jag tänker på M som tonåring, hoppas och önskar jag så innerligt att hon ska vara modig och självsäker nog att göra det som känns rätt, OBEROENDE vad mamma eller kompisen eller någon annan tycker.  Givetvis inom lagens gränser, men det är ju en annan diskussion och där är gränserna ganska glasklara.

Men jag vill att hon ska känna att om hon vill raka av sig allt hår och bli punkare med 17 ringar i näsan, så ska hon våga göra det och våga stå för sitt val och vara stolt och nöjd över det! TROTS att jag VERKLIGEN inte skulle tycka att det är särskillt huippujuttu. Jag vill att hon ska lära sig lita på sig själv, och våga ha andra åsikter än mamma.

Jag tror att dom som skriker högst om faran med boobjobs kanske är dom som har problem med sitt utseende, men inte orkar/vågar/vill/täcks göra nåt åt det. Det finns absolut både fula och fina boobs, lika som det finns fula och vackra människor. Endel får det gratis, andra inte. Och vill man då ändra på sin situation så tycker jag absolut man ska göra det!

Jag är långt ifrån perfekt, men skulle aldrig få för mig att operera mitt ansikte av kosmetiska orsaker. Mitt ansikte är jag, och så har jag alltid sett ut. Däremot har mina boobs genomgått den ultimata boob-förintelsen i och med graviditeten och amningen. Dom var inte supervackra före heller, men åtminstone snubbla jag inte i dom då. Så jag kommer definitivt att operera dem om jag har möjlighet någon dag. MEN, kommer däremot inte att operera bort ärret som går tvärs över magen. Har funderat på att tatuera irunt det, men vill inte ta bort det.

Jag tror att alla borde våga välja det som är viktigt för en själv och våga satsa på det, oberoende vad moraltanterna säger.

Det ska bli så spännande att se hur världen ser ut om 15 år, och höra vad M anser om boobjobs. För att inte tala om hur moraltanterna ser på saken då!

Då säger vi heeej dååå alla remppaplaner, och välkommen välkommen flunssan. Alltså FUCK! Jag blir så arg! Och skulle det helst vara snor-hosta kalas, men det är snor-hosta-feber. M har ingen feber än, som tur är. Men alltså, den var helt TVUNGEN att komma just nu??? Nååå, vi har ju 2 veckor innan D kommer hem och allt ska vara klart för golvläggning, så kanske det tar sig ännu dethär. Men lots of bull är det, dethär!!

Hu jeda, nu har vi vinkat iväg D. Vi har aldrig varit så länge borta från varann som vi kommer att vara nu. 12 dygn!! Och jag saknar honom redan. Nåja, kanske den här arbetsresan är över lika fort som dom tidigare har gått! Jag har ju sysselsättning iallafall. M:s fjärde tand är en bitch, stackarn har sovit en och en halv timme sen imorse så hon är milt sagt sprängd! Och om hon är tyst och nöjd en stund för sig själv så remppar jag! Natsalen målade D igårkväll och köksytorna har sin nya färg. 2 rum att måla och nytt golv så är vi done! Happyjoyjoy! Sen står jag ut här hemma i ett år till innan jobbet kallar! Fast litet saknade jag nog mina kunder när jag såg dem i helgen. Hundmarchen gick över alla förväntningar; vi var 66 hundar på plats! Tänk! 66 kg kattmat åt dom hemlösa kissorna! Så himla kul att se att så många bryr sig! Sådant, en slö söndagkväll!

Tja, det gick ju si sådär med det där med att inte börja remppa före efter jul. Det gick riktigt jättedåligt, faktiskt. Igår hittade jag mig själv i Rautia med färgkartor i händerna och nu plötsligt har jag spacklat hälften av väggarna. Och det kan hända att jag i misstag målar matsalen på söndan. Suck, får magsår med mig själv ibland. Nå, jag inbillar mig att det kommer att gå jättefort och det kommer inte att bli så hemskt dammigt och vi kommer att bli klara i god tid före jul. Eller hur?

Så det är sånt vi sysslar med. Spacklar, slipar, målar. M är till jättelitet hjälp, och likadant med Å och V. Och så tajmade jag hela kalaset till samma två veckor som D är uppe i Rovaniemi med julgubben. Eller tja, julgubben jobbar knappast på D:s jobb, men han bor ju där i trakterna. Så jag gör allt detta solo. BRA ide, Elisa! Faktiskt, du gör det igen! Fast D får lägga golvet när han kommer hem. Och det kan ju hända att jag tappar gnistan och flyr till Pojo och lämnar skitet. Så kan det också gå. Blir spännande dethär!

Min Korv är envis. Hon har plötsligt bestämt sig för att inte dricka, bara äta. Detta leder till mer eller mindre hård mage. Och mer eller mindre frustrerad mamma. Så nu häller jag i henne vatten varje gång hon öppnar munnen, vi överdoserar plommonpure och on får soppa till mat. Inget av dessa tycker hon är särskilt kul. Ja, förutom plommonen, dom är great! Men hur kan det komma sig att en bebis som i övrigt är en minimänniska a´la stenåldern, som bara följer sina instinkter och drifter helt har bommat den typ viktigaste driften, att dricka när man är törstig? Hiskeligt opraktiskt.

D är borta en natt igen och kommer sent hem imoronkväll, så jag misstänker att jag hamnar släpa Korv med på middag imoron. Om hon förstoppningspirrar då finns risken att jag blir portad från våra middagar. Åtminstone blir säkert hon det.

Vi har varit litet akkjupajd i helgen, och så pajade vårt modem, men nu är jag tillbaka! Farsdagen gick fint sen när jag slutade vara arg på fadern (M:s) som kom hem full som en kaja halv tre på natten. Han spräckte nån tallrik nere i köket innan kan kom upp och satte sig på sängkanten, åt nån äcklig microkorv, spred spritånga omkring sig och sen slockna, snarkande. Nåja, han fick förlåt där framåt eftermiddagen och sen var det en riktigt mysig dag.

Ida däremot har varit ganska off. Inget nät, ingen inspiration och ingen iver. Det enda jag fått gjort idag är att jag räknat ut hur mycket golv och färg det går åt till att remppa nedrevåningen. Det är nästa projekt här på berget och jag skulle gärna börja med det BUMS! Men det är bara vissa delar av en remppa som kan genomföras med Korven hemma, så det måste koordineras till veckoslut, pappa hemma och något tak över huvudet. Jag kan spackla väggarna, måla lister i hjälpköket, tejpa taklisterna och skruva ner allt från väggarna, men måla väggar och lägga golv måste ske med Korven på annan ort. Så det får nog bli lock på det projektet till efter jul, I´m afraid.

Korven fick sin tredje tand idag, så jag bävar inför kvällens amning. VARFÖR kan hon inte bara bestämma sig för att hon inte vill ha mer? Make it easy on me, liksom?