Eftersom jag är SJUK (valfri svordom) istället för FRISK, så har jag inte gjort mycket annat än surfat idag. Och den heta diskussionen på alla bloggar just nu är boobjobs. Och jag kan inte riktigt låta bli att tycka att dom flesta är ganska barnsliga och enfaldiga när dom drar dom här snyftstoryna om hur våra döttrar kommer att växa upp i en vrickad värld för att deras mammor gjort boobjobs. Jo, håller med om att mycket i vår värld är riktigt tokigt och fucked up, men jag tror inte silikonbröst är det avgörande. För 100 år sedan slog sminket igenom (ordentligt) och då fanns det massor med motståndare, som ansåg att smink bara hörde hemma på prostituerade och "färgade" människor (http://www.makeuporebro.se/sminketshistoria.html), och jag kan tänka mig att det för motståndarna kändes som att all moral i världen dör i och med sminket. Och nu sitter moraltanterna och tjatar om att boobjobs är SÅÅÅÅÅ hemskt för barn tror då att man inte duger som man är. Men jag tycker ju litet att sen när dom här tanterna slutar raka sig under armarna, sminka sig, färga håret och sätta tandställningar på sina barn, SEN kan dom ju börja predika. För ärligt sagt är boobjobs (och för all del alla andra skönhetsoperationer också) bara nästa steg i människans strävan efter perfektionism. Och jag tror det är en strävan som aldrig kommer att sluta.

Och ett barns självuppfattning och självförtroende sitter inte i mammas boobs. Det sitter i uppfostran och mammas och pappas självförtroende. När jag tänker på M som tonåring, hoppas och önskar jag så innerligt att hon ska vara modig och självsäker nog att göra det som känns rätt, OBEROENDE vad mamma eller kompisen eller någon annan tycker.  Givetvis inom lagens gränser, men det är ju en annan diskussion och där är gränserna ganska glasklara.

Men jag vill att hon ska känna att om hon vill raka av sig allt hår och bli punkare med 17 ringar i näsan, så ska hon våga göra det och våga stå för sitt val och vara stolt och nöjd över det! TROTS att jag VERKLIGEN inte skulle tycka att det är särskillt huippujuttu. Jag vill att hon ska lära sig lita på sig själv, och våga ha andra åsikter än mamma.

Jag tror att dom som skriker högst om faran med boobjobs kanske är dom som har problem med sitt utseende, men inte orkar/vågar/vill/täcks göra nåt åt det. Det finns absolut både fula och fina boobs, lika som det finns fula och vackra människor. Endel får det gratis, andra inte. Och vill man då ändra på sin situation så tycker jag absolut man ska göra det!

Jag är långt ifrån perfekt, men skulle aldrig få för mig att operera mitt ansikte av kosmetiska orsaker. Mitt ansikte är jag, och så har jag alltid sett ut. Däremot har mina boobs genomgått den ultimata boob-förintelsen i och med graviditeten och amningen. Dom var inte supervackra före heller, men åtminstone snubbla jag inte i dom då. Så jag kommer definitivt att operera dem om jag har möjlighet någon dag. MEN, kommer däremot inte att operera bort ärret som går tvärs över magen. Har funderat på att tatuera irunt det, men vill inte ta bort det.

Jag tror att alla borde våga välja det som är viktigt för en själv och våga satsa på det, oberoende vad moraltanterna säger.

Det ska bli så spännande att se hur världen ser ut om 15 år, och höra vad M anser om boobjobs. För att inte tala om hur moraltanterna ser på saken då!

Då säger vi heeej dååå alla remppaplaner, och välkommen välkommen flunssan. Alltså FUCK! Jag blir så arg! Och skulle det helst vara snor-hosta kalas, men det är snor-hosta-feber. M har ingen feber än, som tur är. Men alltså, den var helt TVUNGEN att komma just nu??? Nååå, vi har ju 2 veckor innan D kommer hem och allt ska vara klart för golvläggning, så kanske det tar sig ännu dethär. Men lots of bull är det, dethär!!