Ojojojoj så länge sen! Men vi börjar
från början:

Julen var rolig iår. 4 hundar, en
unge, en virrig tant och 5 vuxna. Mycket rödvin, klibbig knäck,
trasig ugn, julmusik, massa klappar och god mat! Det var liv i kojan,
lugnt sagt! Det där med FRÖJDEFULL jul får vi ta nåt annat år. M
fick massa finheter, men favoriten (förutom banden på paketen) var
en stor grann boll och en trävagn att skuffa framför sig. Men jag
misstänker att bara benen slutar vara så spaghetti så kommer den
sprillans nya fina röda mopon att vara en hit! Och mamman tyckte
mest om kläderna hon fick. Förutom att äta oss halvt i koma och
dricka rödvin tills vi var blåa i munnen så gjorde D faktiskt
litet nyttiga saker också, och började på slipandet av det antika
klädskåpet vi fyndat och som behöver fixer upper. Men det är
myyyyycket jobb!

På söndag kväll kom vi hem, och på
måndag morgon var vi utan ström. Koka vatten i takkan att värma
M:s mat i, tvätta hela familjen med M:s pesulappun, undvika dricka
vatten för då behöver man kisa och elda ljus så man fick fel i
huvudet. Så framåt eftermiddagen på måndan blev vi galna och
hungriga och körde tillbaka till pojo. Där finns åtminstone
vedspis så man kan äta annat än babymat uppvärmt i sotig
kastrull. Tiden går vääääldigt långsamt när man inte har
ström. Och man är HISKELIGT lycklig över att man bor så på
landet att man kan gå ut och kissa bakom en egen buske utan att
någon ser. Vi fick tillbaka strömen någon dag senare, men såpass
traumatiserade var vi, så nu äger vi spritkök och i bastun står
en tunna vatten. Bring it on, värdelösaste värdelösa Fortum!

Sen blev det nyår, som firades med en
bunt barnfamiljer. 4 ungar under 2 år och 8 vuxna. Det var roligt
och stökigt. Kändes som praktik på ett dagis; vems tutt är det
här? Vem behöver på pottan? Vem ska äta gröt när? Vem trillar
och slår sig, vem drar vem i håret, vems tröja är det här osv
osv osv! Men kul var det! Ska bli så skoj att se dem tillsammans när
dom är litet äldre, så man tydligt ser hurdana typer dom är!

Igår var det storkök hemma hos mig.
En månads barnmat förstördes (tillsammans med 4 liter svamp, 3
liter bär, några kilo kött och all dill och persilja) tack vare
effektiva, billiga, duktiga FORTUM. Så igår kokade jag ihop en
tvåmånaders sats igen, och SOM M njöt när hon fick riktig mat!
Hon bara log och smaskade i sig, och ”mmm”ade emellan. Hon som
inte just bryr sig om mat annars. Hon har min inställning till mat;
skit samma vad det är bara man blir mätt, ungefär. Men en vecka på
burkmat var tillräckligt för henne, måttet rågat. Och tanken på
att själv måsta äta ”muiden äitien tekemä ruoka” i en vecka
lockar nog inte mig heller.

Idag är vi i pojo, bakar semlor och
skrapar på klädskåpet. Vi kommer att vara så trötta på det
jävla skåpet när det är klart så vi orkar inte se på det
heller. Men nåja, man får ju bra pengar för det isåfall. Och förr
har väl folk förvarat sina kläder i pafflådor?

Korven har tagit till rutin att kakka
på pottan (thank God, underlättar OTROLIGT min vilja att använda
tygblöjor!) så kakkablöjor har vi inte just alls mera. Sen har hon
klämt ut två tänder, så nu är hon uppe i 6 st. Sover själv i
egen säng från 22.00 till 08.30 med ett till tre tutt-tapp per
natt. Hon sitter så gott som själv, men visar inget intresse av att
börja krypa. MEN, nu har hon faktiskt fått för sig de senaste tre
nätterna att träna krypandet i sömnen! Hurja praktiskt, not. Hon
somnar på sida, svänger sig i sömnen på mage, sätter pannan och
tårna i madrassen och ställer sig med röven rakt upp i luften. Vid
det laget vaknar hon (för hon är ju inte i en särskillt skön
sov-position...!) och är sur för att hon är uppochner. Som tur är
räcker det att puffa ikull henne så somnar hon om!

Hon vet vem pappa är, samt mamma, och
lampan vet hon. Klockan vet hon om det är en sån som tickar. Annars
går det inte så mycket att resonera med henne än.

Så några bilder: