Alla inlägg den 21 januari 2012

Av Elisa - 21 januari 2012 15:07

Man blir så ledsen när allas förhastade slutsatser och förutfattade meningar visar sig stämma. Har alltid tyckt litet synd om dom som jobbar på hvc, för dom får ta emot så mycket kakka. Alla har en horrorstory att berätta om dem, det är dåliga telefonsystem, långa köer, fejkdoktorer och whatnot. Måste ju erkänna att jag själv väldigt sällan går dit, för jag har ju också en del dåliga erfarenheter av dem. Men MÅSTE dom bevisa att alla mina fördomar stämmer? Börjar tappa mitt medlidande för dem och känner mer och mer att dom kanske får skylla sig själv litet för det dåliga rykte dom har?

Var ju dit i fredags när M brände sin hand, och fick då tursamt nog (och väldigt vänligt av dem) hjälp där istället för att behöva åka ända till Ekenäs med en skrikande unge i bilen. Hon som tog hand om oss var stressad men artig mot oss, och packade snyggt och fint ihop handen åt M. Men så frågade hon råd av en läkare, och läkaren svarade på hennes fråga. Såfort hon fått sitt svar började hon i hög ton avbryta doktorn, fräste åt henne och förklarade att hon inte behöver mera hjälp, tack, du kan gå! Doktorn försökte ge nåt råd ännu varpå (sköterskan?) fräste till och jagade ut doktorn. Detta var ju inget som störde mig och M direkt, och vår behandling berördes ju inte av incidenten. Jag fick sedan någon förklaring om att det är så jobbigt när man inte förstår vad doktorn säger och dom tror att vi inte kan nånting!!

Men det kändes ju nog inte proffsigt på nåt som helst vis. Nu vet ju inte jag vad som ligger bakom, eventuella skismer bland personalen eller gammalt groll eller god knows what, men hela basgrejen att skälla ut en kollega framför en patient och sedan snacka skit om kollegan MED patienten var ju ingen höjdare. Nå, som sagt, tar ingen större stress över saken, intressant incident bara. Men det är ju bl.a såna små grejer som ger folk intrycket av oprofsig personal. Nåå, på måndag fick vi träffa en yngre, jättebra sköterska som var väldigt saklig och duktig och noga. Även hon konsulterade en läkare, och slutsatsen blev att vi fortsätter som tidigare. Vi fick ny tid till fredagen igen och meningen var att samma sköterska skulle se på M igen, så att samma person sett handen flera gånger. Det tyckte jag lät jättebra, men så blev det ju inte. I fredags togs vi emot av en annan dam. Jag nämnde nåt om att jag trodde vi skulle träffa samma typ som i tisdags, och den nya damen förklara nåt om att de jobbar vecka/vecka. Jaha, nåja, inte så stor skillnad för mig. Så tog jag bort paketet på M:s hand och visade det för tanten. Hon tittade på det och "hummade" litet. Så frågade hon hur vi brukar putsa det, och jag sade under kranen. Ja, då fick vi göra så nu också, och det gjorde vi. Jag försökte fråga om det som oroar mig mest, att hur vet man att det nya skinnet inte blir ett enda ärr som är så spänt att M inte får handflatan rak?

-Jaa, hmm... joo....

-Jaa?

-Joo, mm...

-Ja, jag tänkte att är inte risken att skinnet blir så spänt att handen inte går att räta ut?

-Joo, det kan ju gå så....

-Ja, verkar det som att det kan gå så här då?

-Jaa, hmm...

-Kan man göra nåt för att förhindra det då?

-Jaa, hmm...

Så sen gav jag ju litet upp, det verkade inte komma mera info än "jaa, hmm" från tanten. Så vi tvättade handen, och hon frågade om jag har nya förband med själv. Det hade jag ju inte, så hon plockade fram grejs för att lägga nytt paket på. Och ärligt sagt tror jag hon aldrig har gjort det förut! M:s paket består av bepanthen på handflatan, en liten "sårlapp" (vet inte vad de heter påriktigt, de där sterila fyrkantiga "lapparna" man använder till det mesta inom sjukvård) på på salvan och sen självhäftande "bandage" runt alltihopa. Salvan får man ju lägga en hel del för idén är ju att det ska hållas fuktigt när det läker. Tanten lade på ett yttepyttetunt lager salva, så jag bad försiktigt att skulle hon kanske kunna lägga litet mer? Jo, det går så bra så, och mera salva fick vi. Sen fick jag i princip handleda henne genom resten, lappen tänkte hon lämna bort och bandaget tänkte bli så spänt att M:s finger skulle ha trillat av innan kvällen. När handen var inpackad frågade jag om jag kunde fortsätta som förut med värkmedicinen jag gett eller om jag borde dra ner på det, och förklarade hur vi gjort hittills. Tja, det visste hon inte riktigt. Så hon frågade mig vad det står i bipacksedeln. Ja, där står ju 1-2 st 1-3 gånger per dag. Ja nämen då går det nog bra att vi gör som vi gjort tidigare. Nåmen bra. Men det var ju mera det att vi hållit på i en vecka nu som jag undrade över? Ja nä men panadol kan man nog ge. Jaha, just. Bra, för det har jag ju gjort i en vecka nu. Suck.

Sen frågade hon av mig om vi borde komma pånytt och visa handen? Ja, säg det! Jag sa att jo tack, vi kommer gärna pånytt, den är ju inte läkt ännu. Och jag har ju tydligen fortfarande frågan om det nya skinnet obesvarad.

Men varför måste det vara såhär? Är det så att ingen vill jobba på hvc? Är det liksom äldreomsorg bottenskrapet inom vårdyrket? Och vad skulle isåfall göra jobbet roligare? Är det lönen som motiverar, eller finare utrymmen på privatkliniker? Eller är det hela organisationen eller är det det dåliga ryktet? Tråkigt är det hur som haver att de simplaste små sår och skavanker inte kan skötas så att patienten känner förtroende och litar på att den fått bra vård. För faktum är ju att får jag inte ett svar på min fråga på tisdag är jag ju illa tvungen att gå privat. Skulle ju kännas litet dumt att låta ungen växa upp med missbildad hand för att jag inte orkade tjata hål i öronen på några tanter. Eller för att jag ville spara typ 80 €. Men ska det måsta vara så svårt, en så enkel sak?

Och jag vet ju att det finns pärlor där också, och jag känner ju inte till alla detaljer om allt och alla, men kan nog inte påstå att jag skulle känna mig särskillt trygg ALLS i deras händer, tyvärr. Så i fortsättningen blir det nog privat vi går hela familjen, tror jag.

Skapa flashcards