Så var första ronden val undan, och det finska folket verkar fortsätta sin vilda strike när det gäller politik. Syftar på sannfinländarnas framgång i förra valet, det var ju tydligt ett tecken på att vi är litet trötta på intetsägande politiker som inte får nåt till stånd och vill ha en ändring (fast den sen då kanske kommer i form av en liten nasse-setä). Och nu är den ena presidentkandidaten en grön! Och dessutom gay! FANTASTISKT! Att vi skulle bli det första landet (vad jag vet) med gaypresident skulle ju å ena sidan vara jättecoolt (vi var väl först med kvinnlig pressa oxå?), fast det å andra sidan kanske inte precis i övrigt samklingar så med det finska folkets sätt. Vi är ju inget regnbågsland sådär i övrigt, utan tvärtom ganska instängda och enspåriga. Men kanske det är just det vi behöver? Nya vindar så vi kan skapa oss en ny image? Det skulle ju verkligen inte vara en sekund för tidigt! Niinistö är ju ett himla säkert kort, som å ena sidan kanske får en hel del konkret till stånd (åtminstone säger HAN så...) och är en så typisk politiker som en politiker kan bli. Förutom the grinch-smilet ser han precis ut så som politiker ser ut, och han talar som en också. Hans främsta motivering är väl på den kommerciella och ekonomiska sidan, och visst är det väl bra med mera pengar till landet. Men som den piilo-gröning jag är vill jag ju nog hellre se Haavisto på tronen. För sist och slutligen är det ju nog kanske mest inom välgörenhet och representering presidenten arbetar (eller åtminstone får nåt gjort) och där tror jag H skulle göra ett bättre jobb. Jag är mera intresserad av landets natur och folkets inställning till varann än av ekonomin (som ändå allitd är åt helvete!) eller de rikas välmående (för att vara riktigt ohövlad).

Så jag ser det som så att om N blir pressa, blir de kommande 6 åren ganska tråkiga och förutsägbara, med fokus på pengarna, EU-tjat och "goda utlandskontakter" (Viktigt det där med goda utlandskontakter eftersom vi är så hotade och så himla instabila när det gäller vårt samspel med resten av världen!). Men om H blir president kanske folket i det här landet skulle ändra sin attityd till dom där HEMSKA brutala finnarna och noi helvetin "pappa-betalar:it", alla farliga utlänningar (som tar alla våra pengar!!!) och alla jätteskrämmande homosexuella som nog SÄKERT vill våldta varenda "normal" finsk man dom får syn på! Det skulle ju inte ske radikala förbättringar, men varenda litet steg skulle ju vara i rätt riktning.

Tänk vad kul om alla bara kunde vara kompisar med varann! Låta andra vara sådana dom är utan att bli elaka med varann. Ge varenda person en chans innan man dömer ut den. Inse att alla inte är likadana och se det fantastiska i det. Förstå att det behövs av alla olika sorter (nästan*) för att det ska bli bra. Utan livsnjutare skulle världen bli så tråkig, och utan arbetsmyror skulle den bli så stökig. Utan de "brutala finnarna" skulle vi bli ett folk som väldigt sällan säger vad vi egentligen tycker, och utan litet "pappa-betalar-influenser" skulle vi kanske säga litet för mycket vad vi tycker?

Älska sig själv och lita på att man är god nog och duger utan att måsta smutskasta andra för att kunna glänsa själv. För det är kanske i grund och botten det som rädslan för "dom andra" (vilka det sen må vara) beror på? Att man inte litar på att den egna personen är tillräckligt stark för att stå pall om en motpol ställer sig brevid? Så bäst att snacka skit om den andra då, så den egna åsikten/personligheten/gruppen ser bättre ut.

Nu inser jag ju att vi inte kommer sätta oss i ring och sjunga kumbayah bara för att H blir president, men kanske det skulle så ett frö hos folk med en tanke om mera öppenhet och tolerans?

*kelabejbin, kriminella och djurplågare behövs inte nånstans. Dom kan söka sig till usa eller annan valfri kontinent. Men inte vår. Eller alla bosätta sig på en av kanarieöarna och skicka hit allt hyfsat folk (och alla djur) därifrån. Sen kan sadomasokisterna åka dit på semester!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På något vis tycker jag att det är litet hysteriskt detta ramaskri över den senaste nedskärningen (det här med söndagstillägg, semestrar etc).  Jo, nu är ju jag en sån där rik företagare med massa pengar, stora hus och dyra bilar, men det känns nog...

Jah, här har det ju varit minst sagt lugnt. Räknar med att alla gett upp och slutat följa den här (totalt döda) bloggen, så nu passar jag på att vara litet politiskt okorrekt och allt möjligt annat hemskt som detta följande kan uppfattas som.  Men ...

Jahapp, det var en tid sen igen! Allt knallar på antar jag, inga stora förändringar här på berget. Jag har funnit (och hittills lyckats hålla fast vid) någon form av inre zen vad gäller firman. Har helt enkelt bestämt mig för att inte ta stress över...

Sitter hemma i maginfluensa och har inte så mycket annat att göra än se på dålig tv och fundera på livet. Så jag började tänka på förra året och konstaterade att 2013 aldrig fick någon summering i januari. Så jag ska ta en blick bakåt: I januari ...

Saker man inte kan göra med akrylnaglar (eller vad det nu sen är för material på finhetsnaglar): 1. Peta sig i näsan. Om man ändå måste, får man näsblod. 2. Klämma finnar. Det gör mera ont i fingret än på kinden. 3. Få ut ansiktskräm från en burk....