Alltså, allt oftare undrar jag litet för mig själv hur folk orkar hetsa upp sig så över saker som för mig känns som hemskt små bagateller. Och det tråkigaste är när folk "lånar" åsikter av någon dom tycker är hurja, istället för att skapa sig en egen.

Så, här är mina åsikter om två ämnen som är väldans på tapeten just nu:

1. Flick och pojk-kläder.

Ojvoj så detta har blivit stort problem för så många stackars föräldrar! Du får inte köpa det-och-det till en flicka, och du måste lägga det-och-det på en pojke. På nåt vis tror jag allt detta är en vääääldans onödig fundering överhuvudtaget. Det är jättebra att föräldrarna är noga med att inte lära sina barn att vara mansgrisar eller som blivande kvinnor kuva sig för män, men det sitter nog inte i kläderna. Fast det är väl kanske lättare att klä gossen i rosa för säkerhets skull? Och visst, det skadar ju inte. Men då kanske han borde gå i ett "hen"-dagis, så han inte blir mobbad? Så skulle jag göra iallafall, om jag var inne på den linjen. För man måste ju också inse, att det knappast är ens hälften av föräldrarna i vårt land som funderar på saken och klär sina barn i "motsatta könets färger" för sakens skull. Och den andra hälften är uppfostrad (så som de allra allra flesta i hela historien fram till för typ 15, 20 år sen) med att det finns pojk- och flick-kläder, och barn är som känt brutalt ärliga och kan vara väldigt elaka mot varann.

Och jag måste säga att jag nog inte gillar tanken på att om 15 år stöta på unga män i tunikor, napapaitan eller leggings. Och har hiskeligt svårt att tro att flickorna kommer att gå med hiphop-farmare med rumpskarven lysande och lippisar på sned. Menar bara att i nåt skede kommer ju ändå indelningen emot? Eller är tanken att det inte ska finnas nån indelning mer? Jag förstår inte riktigt vad hela grejen är? Får man inte vara nåndera? Ska inte flickor få vara flickor och stolta över det? Eller ska små pojkar som är bara barn måsta "make a statement" om att de är "mjuka" snälla män? Jag förstår helt enkelt inte pointen med allt detta arbetas och funderas över rosa eller blått?

Min egen klädsel är ganska intetsägande, har främst praktiska kläder, men vill alltid ha nåt på mig som gör klädseln feminin. För att jag är kvinna. Och hur man än skulle ha klätt mig för (herregud!) snart 30 år sen, så är jag ändå en kvinna där under. Jag är mjuk(are), mera vårdande, kvinnligare och ANNORLUNDA än en man. Och alla har ju olika doser kvinnligt/manligt i sig, men man HAR det ändå. Men nu ska alltså det suddas ut då? Så att sen när våra ungar växer upp och kommer i puberteten blir det en ÄNNU större chock att gå från barn till kvinna eller man? Eller ska vi alla sen bara vara människor? Det kommer ALDRIG att bli så! Världen har alltid, i alla religioner, kulturer och länder varit indelad i män och vinnor. Det är en FÖRDEL och ett privilegie att vara en fin kvinna eller en fin man! Visst kan man vara en fin människa också, men könet är en viktig del av ens identitet och jag tror inte det är bra att försöka "ta bort det" eller sudda ut gränserna för mycket.

Och ja, till saken hör ju nu att jag är en som hatar att laga mat, snickrar mer än min man, remontar, typ aldrig bär klänning, har långt hår, använder mascara, har korta skitiga naglar, inte kan gå i högklackat och gärna har urringade toppar på. Men jag är 100 % kvinna!

Så min point är väl egentligen att det inte har någon betydelse hur man ser ut, men att aktivt motarbeta ett visst utseende är precis lika tokigt som att aktivt lobba FÖR ett visst sorts utseende.

M kommer att få ha vilka kläder hon vill när hon är tillräckligt gammal att välja själv, men vid det laget kommer hon antagligen (tack vare sin fruktansvärt gammalmodiga mamma) att vara väl medveten om att hon är en vacker, fin, tuff flicka, som är stolt över att vara flicka! En flicka som bakar, snickrar, målar och lackar naglarna, klättrar i träd och leker med dinosaurusar. Men en flicka. Antagligen kommer hon att välja både fula och fina kläder, men med åren kommer de att bli mer feminina, och jag tror att det är så det ska vara. Åtminstone hos oss!

Hon kommer inte att vara en som mobbar någon för dens klädsel, för det ser jag som en grundläggande sak att lära sitt barn, att det har INGEN BETYDELSE vad man har för kläder på. Men jag skulle ALDRIG lägga på henne pojkkläder för att hon ska vara "unisex". Fast hela frågeställningen är ju så mycket enklare för oss som har flickor. Kanske därför jag tycker det är ganska onödigt att fundera så mycket på.

Alltså jag blir så arg på mig själv/oss! VARFÖR lade vi inte in en köksvedspis när vi byggde huset? Vi t.o.m funderade på det, men bestämde att nä. Huuuur dum får man bli?? Och VAR är vår jordkällare, dit man kan föra maten när kylskåpet inte funkar? Och brunnen man får upp vatten ifrån manuellt? Var är den?

Vad jag alltså egentligen är arg på är att vårt hushåll är så beroende av ström. Så jävla dumt. Var utan 3 timmar idag igen, och hann bli sur och lugna ner mig pånytt innan den kom tillbaka. Men nu har vi en gasplatta iallafall så jag behöver inte värma vatten i takkan längre. Och en hel del vatten har jag bunkrat upp med i bastun, så det tar inte heller slut i första taget. Men nästa hus ska definitivt ha den där köksvedspisen!

Fast det här med polbyte verkar ju trassla till vårt klimat en hel del, så kanske vi får tänka om och installera vedspisen redan om nåt år? Teorin om att polerna abrupt byter plats 21.12 som mayorna tror köper jag inte riktigt, tidigare när det hänt har det varit en process på 1000 år eller mer, men jag tror bestämt att det är på gång. Eller, vetenskapsmännen har ju bevis på att det är på gång redan. MEN, däremot tror jag vårt klimat kommer bli bara mer trassligt efterhand och då skulle ju den där vedspisen inte sitta så illa. Men faktum är ju att i dagens värld kommer vi inte långt utan den jävla strömen. Och det är dom väl medvetna dom, dom där blodsugarna där på fortum! Enbart av princip, och för att jag är MÄNSKLIG och värnar om mina medmänniskor och VILL FOLK VÄL, skulle jag ALDRIG börja jobba för Fortum. Inte för att dom skulle vilja ha mig heller, men fast jag skulle vara superduperingengör skulle jag aldrig sätta min fot där!

Ojojojoj så länge sen! Men vi börjar
från början:

Julen var rolig iår. 4 hundar, en
unge, en virrig tant och 5 vuxna. Mycket rödvin, klibbig knäck,
trasig ugn, julmusik, massa klappar och god mat! Det var liv i kojan,
lugnt sagt! Det där med FRÖJDEFULL jul får vi ta nåt annat år. M
fick massa finheter, men favoriten (förutom banden på paketen) var
en stor grann boll och en trävagn att skuffa framför sig. Men jag
misstänker att bara benen slutar vara så spaghetti så kommer den
sprillans nya fina röda mopon att vara en hit! Och mamman tyckte
mest om kläderna hon fick. Förutom att äta oss halvt i koma och
dricka rödvin tills vi var blåa i munnen så gjorde D faktiskt
litet nyttiga saker också, och började på slipandet av det antika
klädskåpet vi fyndat och som behöver fixer upper. Men det är
myyyyycket jobb!

På söndag kväll kom vi hem, och på
måndag morgon var vi utan ström. Koka vatten i takkan att värma
M:s mat i, tvätta hela familjen med M:s pesulappun, undvika dricka
vatten för då behöver man kisa och elda ljus så man fick fel i
huvudet. Så framåt eftermiddagen på måndan blev vi galna och
hungriga och körde tillbaka till pojo. Där finns åtminstone
vedspis så man kan äta annat än babymat uppvärmt i sotig
kastrull. Tiden går vääääldigt långsamt när man inte har
ström. Och man är HISKELIGT lycklig över att man bor så på
landet att man kan gå ut och kissa bakom en egen buske utan att
någon ser. Vi fick tillbaka strömen någon dag senare, men såpass
traumatiserade var vi, så nu äger vi spritkök och i bastun står
en tunna vatten. Bring it on, värdelösaste värdelösa Fortum!

Sen blev det nyår, som firades med en
bunt barnfamiljer. 4 ungar under 2 år och 8 vuxna. Det var roligt
och stökigt. Kändes som praktik på ett dagis; vems tutt är det
här? Vem behöver på pottan? Vem ska äta gröt när? Vem trillar
och slår sig, vem drar vem i håret, vems tröja är det här osv
osv osv! Men kul var det! Ska bli så skoj att se dem tillsammans när
dom är litet äldre, så man tydligt ser hurdana typer dom är!

Igår var det storkök hemma hos mig.
En månads barnmat förstördes (tillsammans med 4 liter svamp, 3
liter bär, några kilo kött och all dill och persilja) tack vare
effektiva, billiga, duktiga FORTUM. Så igår kokade jag ihop en
tvåmånaders sats igen, och SOM M njöt när hon fick riktig mat!
Hon bara log och smaskade i sig, och ”mmm”ade emellan. Hon som
inte just bryr sig om mat annars. Hon har min inställning till mat;
skit samma vad det är bara man blir mätt, ungefär. Men en vecka på
burkmat var tillräckligt för henne, måttet rågat. Och tanken på
att själv måsta äta ”muiden äitien tekemä ruoka” i en vecka
lockar nog inte mig heller.

Idag är vi i pojo, bakar semlor och
skrapar på klädskåpet. Vi kommer att vara så trötta på det
jävla skåpet när det är klart så vi orkar inte se på det
heller. Men nåja, man får ju bra pengar för det isåfall. Och förr
har väl folk förvarat sina kläder i pafflådor?

Korven har tagit till rutin att kakka
på pottan (thank God, underlättar OTROLIGT min vilja att använda
tygblöjor!) så kakkablöjor har vi inte just alls mera. Sen har hon
klämt ut två tänder, så nu är hon uppe i 6 st. Sover själv i
egen säng från 22.00 till 08.30 med ett till tre tutt-tapp per
natt. Hon sitter så gott som själv, men visar inget intresse av att
börja krypa. MEN, nu har hon faktiskt fått för sig de senaste tre
nätterna att träna krypandet i sömnen! Hurja praktiskt, not. Hon
somnar på sida, svänger sig i sömnen på mage, sätter pannan och
tårna i madrassen och ställer sig med röven rakt upp i luften. Vid
det laget vaknar hon (för hon är ju inte i en särskillt skön
sov-position...!) och är sur för att hon är uppochner. Som tur är
räcker det att puffa ikull henne så somnar hon om!

Hon vet vem pappa är, samt mamma, och
lampan vet hon. Klockan vet hon om det är en sån som tickar. Annars
går det inte så mycket att resonera med henne än.

Så några bilder: