Ojojoj, det är liksom länge sen igen. Är nog i nån "bloggsvacka" nu (läs: har ett riktigt liv). Men nu är jag är igen. Vi har bott i pojo en vecka medan D svävat omkring litet här och där utanför landets gränser. M har fått pulka av mommon, och det var en hit med stort H. Hon är ett enda litet hangökex när hon sitter i den, och det ska gå fort och helst ska hon karva i snön tillika! Vi har också återvänt till simhallen, och det var typ lika kallt som att åka pulka. M var helt blå om händerna och skakade tänder efter typ en kvart i poolen. Hurja hur stor skillnad några grader gör! På babysimmet var ju terapibaljan uppvärmd och på M såg man tydligt skillnaden.

Jag har haft flunssa, men bara flunssa-light.

M har ändrat massor igen tycker jag. Hon kan vinka, peka, säga "dä" om allt så man måste berätta vad "dä" är eller vad "dä" heter. Och om man frågar hur det låter när man säger puss, så smackar hon ljudligt. Hon tar i så att hakan blir riktigt skruttig och liten för att få till ett ordentligt smack!

Och så har hon börjat sova bara en gång per dag. Väldigt skönt på många vis, det blir ju en lång paus där på dagen och när hon ska sova på kvällen behöver man inte göra mer än plutta i tutten och gå uppför trappan så slocknar hon. Men jag tror att det är en sömn per dag som utlöst en nattlig liten föreställning. Hon vill helt enkelt vara uppe och leka. Mitt i natten. Det brukar vara mellan halv två och halv tre ungefär. Jag vill ju inte leka då. Jag vill ju, chokerande nog, sova. Så nu har vi löst det hela på följande vis: Jag lyfter över henne i vår säng, snurrar in ett finger i byxbenet på hennes pyjamas och fortsätter sova. M pratar, klappar i händerna, för olika mystiska bebisljud, klättrar, står och gungar, kastar på tutten osv osv. Efter en timme är hon ganska utmattad, och somnar i en hög där någonstans bland dynorna. Jag vaknar då av att det blir tyst och lugnt, och lyfter tillbaka henne i sin säng. Överallt står det att detta är en "fas". Om det inte är det kan det hända att M småningom får flytta till sitt eget rum. Och leka bäst hon vill. Vilket hon ju INTE vill, leka ensam. Så då får jag kanske bunkra upp med litet öronproppar.

Hon kan i princip dricka själv från pipflaska med handtag, men jag orkar inte riktigt med det, så tyvärr får hon göra det på heltid sen när det går fort och hon inte skvilppar hälften på mig, golvet och hundarna. Och litet samma grej är det faktiskt med maten, hon får den nog i sig men jag blir så matt på kuppen.

Hon fortsätter vara smal, hon är inte lika lång (i proportion) längre, men fortfarande så smal så jag får sy in pyjamasarna, för annars vaknar hon skitförbannad av att benen är uppe där magen ska va och hon inte kan röra sig. Det roligaste är fortfarande matbutiken och läsa bok. En och sama bok ska det vara, om och om och om och om igen. Sådant. Blev ju en himla spännande uppdatering det här. Kanske jag kan klämma till med nåt intressantare nästa gång!