Alltså det är ju ett faktum att vi människor VILL irritera oss. Och har vi inget "verkligt" att bli irriterade på, så retar vi upp oss på ett tv-program, någons klädsel eller det jag senaste dagarna upplevt mest, Pryltorget på Fb. Jag har sålt saker där med jämna mellanrum för att slippa behöva kasta dem i roskis och bli av med det. Jag har ju tid att sätta in grejer dit när jag är hemma på dagarna, det är liksom inte särskillt jobbigt. Oftast blir jag av med ungefär hälften av skiten (för det är ju vad det är) och resten åker i soporna. Det är liksom ingen big deal och inget jag hetsar upp mig över så särskillt.
Däremot fnissar jag alltid litet åt alla konstiga typer som a) köper mitt skräp eller b) säljer ännu värre skräp. Men jag fnissar tyst för mig själv. Ibland blir jag riktigt irriterad på nån som i typ 7 veckor hysteriskt försökt sälja två spruckna mjölkglas från säpö för 7 € och inte förstår att ge upp, men då scrollar jag fort vidare. No biggie. Tycker inte jag behöver informera henne om hur korkad jag tycker hon är.
Men sen finns det dom som måste kommentera, starta bråk och kasta skit på varann. I evigheter. Över ett gammalt ölstop eller en fotoram. Och då börjar jag fnissa. För det är ju faktiskt litet roligt. Jag skulle aldrig få för mig att börja bråka om några euro, med NÅN! Fast dom skulle ha supersuperfel och jag skulle ha alla paragrafer i världen på min sida, är inte 5 € nåt att bråka om. VERKLIGEN inte.
Jag säger inte att 5 € är ingenting, visst är det pengar det också. Och 10 sådana affärer är 50 €, vilket redan är en ny jumper. Men bråka om det? Näh.
Och visst finns det ju så himla mycket sjukt som folk säljer, men det är ju faktiskt den som köper skitet som är litet crazy. Men det är alltid försäljaren folk blir irriterade på, och jag tror det innerst innerst inne har och göra med en liten svartsjuka. FAST det handlar om 1 € eller 2 och fast man tycker det är bara skit människan säljer. Tror irritationen uppstår av att någon gör pengar på sitt gamla skräp. Vilken galenpanna som sen köper det är irrelevant, det skiter folk i. Men jag tycker det är den verkliga token, som faktiskt KÖPER en använd burk skokräm. Men kanske det är bara jag?
Men det är ytterst underhållande att följa med dom som hetsar upp sig! Jag skrattar så jag kiknar! Undrar vad det är som är så underhållande i folk som bråkar? Jag kan skratta i evigheter åt sånt! Inte två vuxna män i slagsmål (om dom inte är litet klumpiga och har hängande byxröv, då är det också roligt!), men barn som bråkar, gamla par som kinar eller litet mindre smarta som argumenterar. Herregud så underhållande!
När jag tänker på det är det nog kanske mig det är litet fel på. Själv vill jag inte bråka med nån, nej hu jeda! Jag diskuterar gärna, riktigt hetsigt också, men om nån blir sur på riktigt drar jag mig genast tillbaka, tycker inte om att strida. Kanske därför det är så kul att se när andra gör det?
Nu har jag iallafall en liten hög gamla möbler som jag säljer för systers del och jisses såna krig dom ställt igång! Och bråken går alltid ut på VEM som får köpa grejen. Den som är först, den som betalar mest eller den som jag bestämmer, och ojoj så länge man kan bråka om detta! Och det är så skoj! Nästan så jag gräver fram chipsskålen och bunkrar mig i soffan med en filt före jag börjar läsa om hur arga dom är. På mig, försäljaren. Om en grej för 15 €. Som dom i början av diskussionen "kanske" behöver eller är "litet intresserade" av. Hihihiiiiii!
Så om nån vill ha gamla grejer sålda, ge dom åt mig så säljer jag dem för er del.

Bästa realityshowen ever!

 

mamsen

1 mars 2012 13:18

Herregud så jobbigt, men bra förstås att hon slipper av med allt de onödiga. Du får liksom leka gud eller domare, har all makt i dina händer. Tänk ett så stort o viktigt ansvar.

 

Elisa

1 mars 2012 13:46

Nejnej, det är inte alls jobbigt! Det är jätteroligt! Men absolut, ansvaret är monstruöst, jag är ju en väldigt viktig person, jag med den gamla byrån.

 

ika

19 mars 2012 15:10

Åh, jag önskar jag vore lika fillugn (är det ett ord?) som du när det gäller pryltorget på FB. Skulle egentligen inte vilja vara med där, men har hittat flera fynd och så har jag sålt själv. Är ju defacto ett riktigt prima sätt att bli av med grejer, men ATT jag kan blir förbannad på ärthjärnorna som finns där.

Undrar bara några saker
varför får inte försäljaren sälja åt vem den vill?
varför kan folk inte följa reglerna. Blir tokig! :)
speciellt just det där med att ploppa upp sitt skräp varannan timme. GAH#"%&&%!€

http://ikalainen.blogg.se

 

Elisa

21 mars 2012 21:59

Hehe, joo, man blir ju nog jätteilsk om man börjar tänka på ärthjärnorna som hänger där! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På något vis tycker jag att det är litet hysteriskt detta ramaskri över den senaste nedskärningen (det här med söndagstillägg, semestrar etc).  Jo, nu är ju jag en sån där rik företagare med massa pengar, stora hus och dyra bilar, men det känns nog...

Jah, här har det ju varit minst sagt lugnt. Räknar med att alla gett upp och slutat följa den här (totalt döda) bloggen, så nu passar jag på att vara litet politiskt okorrekt och allt möjligt annat hemskt som detta följande kan uppfattas som.  Men ...

Jahapp, det var en tid sen igen! Allt knallar på antar jag, inga stora förändringar här på berget. Jag har funnit (och hittills lyckats hålla fast vid) någon form av inre zen vad gäller firman. Har helt enkelt bestämt mig för att inte ta stress över...

Sitter hemma i maginfluensa och har inte så mycket annat att göra än se på dålig tv och fundera på livet. Så jag började tänka på förra året och konstaterade att 2013 aldrig fick någon summering i januari. Så jag ska ta en blick bakåt: I januari ...

Saker man inte kan göra med akrylnaglar (eller vad det nu sen är för material på finhetsnaglar): 1. Peta sig i näsan. Om man ändå måste, får man näsblod. 2. Klämma finnar. Det gör mera ont i fingret än på kinden. 3. Få ut ansiktskräm från en burk....