Alla inlägg den 24 april 2012

Av Elisa - 24 april 2012 20:27

Mattikorven har ändrat massor den senaste månaden, så jag måste tjata litet om det! Hon går ju bra med gåvagnen eller mopon eller annat valfritt med hjul som hon kan skuffa framför sig. Och om hon tror att jag håller i henne, går hon några staplande steg själv. Men försiktig som hon är, försöker hn inte ens gå utan stöd. :) När det gäller framsteg i at röra sig håller hon sig till sitt system, m.a.o Hon lärde sig ju att sätta ner sig försiktigt innan hon lärde sig stiga upp och stå också, den lilla kråkan. Munnen går på henne i ett, hon testar ljud, övar sig på dom ord hon kan (mamma, baba=pappa, ta-ta=tacktack och dä=där) och grimaserar hela tiden. Det nyaste i hennes repertoar är att rynka på näsan, blåsa dregelbubblor (stora!!), göra munen till ett litet o och låtsas pirra, fast hon börjar oftast skratta själv så det blir aldrig nåt pirr av det. Hon kramas med V och high-five:ar Å, då när hon inte klättrar på honom. Å, alltså, gudbevars! V skulle nog få en stroke om hon skulle börja klättra på honom! Hon känner igen många ord och bilder i sina böcker, söker t.ex fram bilden på en kam, klappar på den och drar sen handen genom håret. Vi är tillbaka på pottan, men tyvärr inte så mycket i tygblöjorna. Helt enkelt för att dom vi har börjar vara små, skulle borde hitta nya eller sy dom själv. Stånk.

Klädmässigt är hon nu uppe i storlek 80, fortfarande lång och smal. Vi har fått dra ner på badkaret till 2 gånger i veckan, för hon blir tydligen lika torr i hyn som jag, tyvärr! Ögonen är fortfarande mörkblåa, få se vad hon ska hitta på med dem. Hon gillar att vara ute på gården, men det skulle ju vara enklare om hon kunde gå, eller åtminstone hålla stövlarna på fötterna. Det är faktiskt vår enda stötesten just nu: att inga skor hålls på. Och jag blir GALEN. Ger mig ett par babyproof-tossor, tack! Och så insåg jag plötsligt en dag att om en månad kan hon i princip börja äta samma mat som oss, vilket betyder att jag inte behöver laga babymat mer. Jo, kiva det, men det betyder ju tillika att jag istället måste laga mat varje dag! Suck! Överväger att hitta på babyvänliga recept oc fortsätta som nu men inte mixa det och sätta i litet större burkar i frysen till mig och D. Finns INGET så störande som att laga mat!

Om en månad blir ungen ett år, och jag kan fortfarande inte förstå att hon är här. Älskar den lilla klimpen så mycket att det är helt galet, och är så glad att jag tog beslutet att bli hemma ännu! Hur kan man vara så lyckligt lottad, I don´t understand!

Av Elisa - 24 april 2012 20:13


Hej hopp! Herreguuuud vad det är kiva med vår! Jag gick liksom mer eller mindre miste om den ifjol, vaggade bara på med tjocka vader och gröt i hjärnan, och kunde inte se tårna så tanken på att nå ner till en rabatt var bara skrattretande. Så nu har jag ett helt års vårpetas i jorden att ta igen! Så det är väl ungefär det jag gjort sen senast; petat i jorden.

Finaste bästa mamsen hjälpte mig massor förra veckan, så nu har jag nästan allt i krukor eller ytterst begränsade rabatter (för att undvika ogräs). Min mamma är en så bra mamma så jag nästan skäms ibland, för det är litet som att skryta bara att HA henne, så bra är hon. Siktar på att bli ungefär hälften så bra, då är jag redan en pärla! :)

Men, tillbaka till ämnet; se vad fint:

     

Och inne har mina kryddor tagit sig:

   

Men för att paprikan inte ska bli en lika stor sticka i reven åt mig som den blev ifjol, är nästa projekt ett litet växthus! Fick ett jättefint gammalt fönster av syster med 9 små rutor, som jag hade tänkt luta mot en vägg ute och leka att det var ett växthus. Konstaterade dock att det var så fnöskigt så det nog inte skulle hålla ute i väder och vind, så nu bygger jag ett nytt av rutorna, och gör karmen till en 9-bilders fotoram. Eller, SKA göra. Först ska jag få klart stenplattorna ute. Är på ganska god väg:

   

Och så har jag byggt ett staket. Om västis skulle ha fula staket som tävling i årets sommartävling, skulle jag vinna. Med hästlängder. Men det är liksom så fult så det blir litet fint. Och så passar det ganska bra in med resten av gården. Litet slarvpetter-meets-skogen-with-dogpoo-and-ogräs. Och så tycker grannarna det är fult, och det tycker jag är roligt! :)

 

Och gissa vem som överlevt tre års kontinuerlig gräsklippartortyr!?!?!

Min rabarber!!!!!

 

Så himla strongt av den, så nu ska den få ett alldeles eget litet fult staket! Som belöning! Eller blir det kanske den slutliga tortyren? Svårt att säga.

Men jag älskar varje dag just nu, TROTS att D är borta hela veckan och M för ett eget litet korståg varje natt mellan 3 och 4 för att få sova i vår säng. I don´t care, för det är VÅÅÅÅÅR!


Skapa flashcards