Mattikorven har ändrat massor den senaste månaden, så jag måste tjata litet om det! Hon går ju bra med gåvagnen eller mopon eller annat valfritt med hjul som hon kan skuffa framför sig. Och om hon tror att jag håller i henne, går hon några staplande steg själv. Men försiktig som hon är, försöker hn inte ens gå utan stöd. :) När det gäller framsteg i at röra sig håller hon sig till sitt system, m.a.o Hon lärde sig ju att sätta ner sig försiktigt innan hon lärde sig stiga upp och stå också, den lilla kråkan. Munnen går på henne i ett, hon testar ljud, övar sig på dom ord hon kan (mamma, baba=pappa, ta-ta=tacktack och dä=där) och grimaserar hela tiden. Det nyaste i hennes repertoar är att rynka på näsan, blåsa dregelbubblor (stora!!), göra munen till ett litet o och låtsas pirra, fast hon börjar oftast skratta själv så det blir aldrig nåt pirr av det. Hon kramas med V och high-five:ar Å, då när hon inte klättrar på honom. Å, alltså, gudbevars! V skulle nog få en stroke om hon skulle börja klättra på honom! Hon känner igen många ord och bilder i sina böcker, söker t.ex fram bilden på en kam, klappar på den och drar sen handen genom håret. Vi är tillbaka på pottan, men tyvärr inte så mycket i tygblöjorna. Helt enkelt för att dom vi har börjar vara små, skulle borde hitta nya eller sy dom själv. Stånk.

Klädmässigt är hon nu uppe i storlek 80, fortfarande lång och smal. Vi har fått dra ner på badkaret till 2 gånger i veckan, för hon blir tydligen lika torr i hyn som jag, tyvärr! Ögonen är fortfarande mörkblåa, få se vad hon ska hitta på med dem. Hon gillar att vara ute på gården, men det skulle ju vara enklare om hon kunde gå, eller åtminstone hålla stövlarna på fötterna. Det är faktiskt vår enda stötesten just nu: att inga skor hålls på. Och jag blir GALEN. Ger mig ett par babyproof-tossor, tack! Och så insåg jag plötsligt en dag att om en månad kan hon i princip börja äta samma mat som oss, vilket betyder att jag inte behöver laga babymat mer. Jo, kiva det, men det betyder ju tillika att jag istället måste laga mat varje dag! Suck! Överväger att hitta på babyvänliga recept oc fortsätta som nu men inte mixa det och sätta i litet större burkar i frysen till mig och D. Finns INGET så störande som att laga mat!

Om en månad blir ungen ett år, och jag kan fortfarande inte förstå att hon är här. Älskar den lilla klimpen så mycket att det är helt galet, och är så glad att jag tog beslutet att bli hemma ännu! Hur kan man vara så lyckligt lottad, I don´t understand!

 

mamsen

27 april 2012 19:37

De e ju så kul, allt med er. Matti o hundarna o blommorna o du o D. Om ni sku vara "paskaporukka" så int sku ja då vila.

 

Elisa

27 april 2012 21:41

Haha, det är ju bra att vi inte e "paskaporukka" då! :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På något vis tycker jag att det är litet hysteriskt detta ramaskri över den senaste nedskärningen (det här med söndagstillägg, semestrar etc).  Jo, nu är ju jag en sån där rik företagare med massa pengar, stora hus och dyra bilar, men det känns nog...

Jah, här har det ju varit minst sagt lugnt. Räknar med att alla gett upp och slutat följa den här (totalt döda) bloggen, så nu passar jag på att vara litet politiskt okorrekt och allt möjligt annat hemskt som detta följande kan uppfattas som.  Men ...

Jahapp, det var en tid sen igen! Allt knallar på antar jag, inga stora förändringar här på berget. Jag har funnit (och hittills lyckats hålla fast vid) någon form av inre zen vad gäller firman. Har helt enkelt bestämt mig för att inte ta stress över...

Sitter hemma i maginfluensa och har inte så mycket annat att göra än se på dålig tv och fundera på livet. Så jag började tänka på förra året och konstaterade att 2013 aldrig fick någon summering i januari. Så jag ska ta en blick bakåt: I januari ...

Saker man inte kan göra med akrylnaglar (eller vad det nu sen är för material på finhetsnaglar): 1. Peta sig i näsan. Om man ändå måste, får man näsblod. 2. Klämma finnar. Det gör mera ont i fingret än på kinden. 3. Få ut ansiktskräm från en burk....