Det har hänt nåt med mig, nåt konstigt. Jag har alltid varit sån som vill ha "allt i ordning" före ett kalas eller en fest (hemma hos oss, då) och kunnat hålla på och planera och ordna och fixa HUR mycket som helst före. Mängden hysteriskt fixas varierar, och det handlar alltid om totalt irrelevanta grejer, men det hysteriska fixandet har alltid infunnit sig. En gång behövde jag absolut ha kökslådorna städade innan ett kalas, och en gång var det alla mattor tvättade. Och grejen är ju den att mina kökslådor oftast är fast och nytvättade mattor står i skrubben och väntar på hösten under kalas, så det är som sagt litet irrelevant. Däremot har jag aldrig koll på det litet mer relevanta, som t.ex när ska jag fara och handla så jag har allt jag behöver till bakandet (har nån gång gjort storhandel i abc inför ett kalas som var på en helg), eller t.ex informera D om när kalaset ÄR.

Nåh, nu har det inte infunnit sig. Inget, nada! Och då ser jag ju jättemycket fram emot festen! Förstår inte alls? Jag har typ just och jämt bestämt mig för vad vi ska bjuda på, räknat hur många vi blir (35 pers, jeeeii!!! :D) och tänkt på att partytältet måste grävas fram. Och herrigud så SKÖNT! Jag är liksom lugn och sansad bara, och det är jättekiva! Fast den hysteriska delen av mig är ju nog litet orolig över hur det ska gå sen, helt oplanerat.

Tror att det hänger ihop med mitt behov i största allmänhet av att ha saker och ting planerade, ordning och reda och alltid business before pleasure, ALLTID. De dåliga godisarna före de godaste i en påse, de tråkiga sysslorna hemma för de roliga, de tunga stenarna före de lätta ute på gården och länk med pojkarna före lek med pojkarna.

Jag är nog allt annat än impulsiv och nyckfull, men är det kanske påväg att ändras? För jag har jäkligt skitiga kökslådor oh en hel hög mattor fyllda med hundhår och babykiss!

Här en ganska kiva samling rumpor: