Alla inlägg den 13 oktober 2012

Av Elisa - 13 oktober 2012 20:51

För en (i grunden) eremit som mig är dessa ensamma kvällar guld värda! Inte en vecka i rad, men nu och då, aj naggi så skönt!

Tänkte skirva litet om M, har egentligen inte dokumenterat just nånting alls om henne sen hon fyllde ett.

Vilket är helt galet, för nu händer det ju så massor helatiden!

Har en känsla av att hon är litet tidig med det mesta. Som vanligt har jag ju egentligen ingen koll, vet inte vad ungar SKA kunna och riktigt NÄR, men det känns som att hon ät tidig med det mesta. Och egentligen inget konstigt med det, med en mor som hatar ordet vänta mer än allt annat i alla världens ordböcker borde det ju inte kännas särskilt långsökt.

Vi har iallafall inte haft en kakkablöja nu på ett halvt år och nu har hon börjat säga till när hon vill kisa också. Inte alltid, men ibland. Om hon inte säger före, så anmäler hon det genast när det kommit, för helst vill hon ha en ny blöja genast. Igår när hon sprang omkring utan blöja på kvällen, gick hon själv till duschrummet och kisade i golvbrunnen. Kanske dags att damma av pottan för vi kör bara med vessabyttan nu, men dit slipper hon ju inte själv. Och kisa i golvbrunnen känns ju litet "indien".

Jag har slutat räkna och hålla koll på vilka ord hon kan, för det kommer nya varje dag. Hon är som en papegoja, härmar allt man säger. Isynnerhet alla svordomar. Givetvis. Tur att jag svär så litet. Suck. Om det riktigt kniper så kommer det två-ords-meningar, när hon är jätteledsen och ingen förstår varför eller om hon blir superivrig över nånting. Typ "dit mamma" (hon vill desperat i vår säng mitt i natten, och vi låtsas inte förstå) eller "gunga mommo" (hon vill gunga med mommo när vi kommer till Pojo).

Hon går, hoppar och springer ganska smidigt. Jag trodde hon hade lärt sig hoppa jämfota, men det var nog bara tre misstag i rad. :) Hon sjunger mumin, men ingen annan sång. Allt annat bara dansar hon till. Hon dansar som min mommo ungefär. Min mommo med knip i magen, kanske. Galet ser det ut iallafall!

Hon förstår snabbt vad jag vill och rättar sig efter våra regler fantastiskt fort. Har en stark känsla av att detta kommer att ändra i nåt skede, så njuter bara allt vad jag kan just nu. Hon testade bita mig en gång, jag nekade med hög volym och det har aldrig hänt pånytt. Hon har "slagit" mig två gånger, jag hojtade till och hon slutade. Hon prövade sparka mig några gånger på skötbordet men det tog också fort slut. Och nån påstod att barn i hennes ålder inte förstår att nåt dom gör kan göra ont åt alla, men det tror jag inte på. För nu kan hon ibland gå fram till Å, V eller mig, vifta i luften, sen skaka på huvudet, se bekymrad ut och säga nej nej, för att sen paja försiktigt, le och nicka. Och ser hon någon på t.ex tv slå en annan så börjar hon genast låtsasgråta och säga aj aj.

Hon bäddar in sina dockor, byter blöja på dem och matar dem med det mesta tänkbara, dockor är för tillfället väldigt pop. Hon sover hela nätter i egen säng mellan kl 21 och 08 fast hon kan klättra ur den om hon vill. Om det hänt nåt speciellt eller vi varit borta nån natt emellan kan det vara litet pirr nån natt, men hon hittar fort tillbaka till sin rytm.

Hon har nu lärt sig äta själv så att det mesta landar i munnen. Inte soppa, men det mesta annat, och det är så himla skönt för det betyder att jag kan äta varm mat i lugn och ro. Naaaajs!

Hon dricker från vanliga glas, men vi använder fortfarande pipmuggar om hon ska dricka för sig själv, t.ex i vardagsrummet. Orka putsa golvet 73 gånger per dag. Inte jag.

Hon äter fortfarande inget socker, har inget behov av det. Hon vill ju förståss alltid smaka på allt som vi äter, och jag tror hon känner igen doften av socker, för hon är ivrigast på att tigga om jag äter choklad eller nåt annat riktigt sött. Hon hittade ju min skål med ässä mix här för nån vecka sen, så hon vet ju nog vad socker är...! Har aldrig sett två små kinder så smällfyllda när hon rusade undan mig med munnen och nävarna fulla med karkki!

Hon klär av sig de flesta sockor, byxor, jumprar och blöjor själv. På tillbaka får hon dock ingenting, men det kan bero på bristen på intresse, hon skulle ju helst gå näck dygnet runt.

Hon gillar det mesta i matväg och äter tills hon är mätt. Att truga är bara bortkastad tid med M, vill hon inte ha så äter hon inte. Hon älskar att vara ute; klättra på berget, kratta, gunga, klotta i vattenpottarna och plocka kottar. Inne vill hon helst läsa böcker eller leka fysiskt med mig; flyga flygplan, dansa, bädda in mig i filtar och dynor eller så jagar vi varann runt huset. Hon har nu först börjat leka själv med sina saker, men det är fortfarande ganska anemiskt korta stunder. Hon har bra humor, är glad för det allra mesta och är med på det allra mesta. Bara det händer nåt är hon nöjd.

Men när hon är arg, är hon så. jävla. arg. Du kan inte lura henne, inte blanda bort henne och ibland inte heller resonera med henne. Bara att vänta ut kalaset. Och här spelar också socker in en hel del. Redan en banan för mycket kan göra henne helt locco.

Och när hon blir trött blir hon väldigt baby. Hon har även på sin bästa dag ett stort behov av en famn, kramar och kärlek (helst från mig) och sen när hon blir trött blir hon som en gnuggis, hon sitter helt enkelt fast i mig som ett extra skinn. För en vecka sen bestämde vi att ändra sovrutinerna för att småningom komma fram till att man lägger henne, säger gonatt, puss och går ut och stänger dörren. Nåh, från där vi var för en vecka sen (satt brevid sängen med handen i hennes tills hon slockna) är ju vägen lång. Men vi har nu kommit till att vi bara sitter en meter från sängen och väntar tills hon somnat. Men det har lett till att pappa inte duger alls just nu till nattandet, bara jag. Och det tar ca 45 minuter, från tidigare 15. Men jag inbillar mig att det bara är en kort fas, och att snart är vi tillbaka nere i 15 min.

Och hon är precis lika besatt av tv som sin pappa. Hon älskar allt med rörliga bilder och skulle säkert kunna se på tv 50 gånger mer än de två avsnitt mumin hon får per dag! Och fast hon gärna "hjälper" mig med precis allt; laga mat, byket, städa, vika kläder eller vad som helst, är det stop när det kommer till att plocka ihop leksakerna. Vet inte om det beror på att hon vill ha dem framme eller om hon känner på sig att det är hennes "måste", inte mitt? Men det är vääääldigt svårt att få M att plocka undan sina leksaker.

Överlag är hon nog så totalt en coctail av mig och D att det nästan är litet skrattretande. Jag förstår inte dom som säger att man ska njuta av spädbarnstiden för den är så kort, livet med M blir ju roligare för varje dag nu! Det är ju så jäkla roligt att kunna kommunicera med henne och märka hur hon resonerar kring saker och ting.

Såja, säkert inte så spännande läsning för nån annan än mig, men nú kan jag prata om nåt annat igen i några månader!

Skapa flashcards