Alla inlägg under september 2015

Av Elisa - 9 september 2015 11:26

På något vis tycker jag att det är litet hysteriskt detta ramaskri över den senaste nedskärningen (det här med söndagstillägg, semestrar etc). 

Jo, nu är ju jag en sån där rik företagare med massa pengar, stora hus och dyra bilar, men det känns nog ändå som att jag skulle tänka lika om jag var en vanlig URFATTIG arbetare. För såhär tycker jag:

1. Alla väljer själv om dom är arbetare eller företagare. Företagare hämtar mer pengar till landet än vad arbetare gör. Just sayin.

2. Om inbesparingen hade gjorts med skatter jämt för alla istället hade det blivit massor med uppsägningar, för det finns inga överlopps pengar i företagen mer. Och nya jobb skulle det INTE ha dykt upp. Åtminstone inte utanför skatteverket.

3. Det är ingen logik i att kommunalt anställda har mer semester. Det senaste åren har det varit så kärvt överallt så ingen i den privata sektorn har nog fått någon bättre lön än dom kommunalt anställda! I det här landet får nog alla så gott som minimilön för tillfället. Självklart finns det undantag, men dom är ganska få. Och ingen är förbjuden att söka dom jobben heller.

4. Det verkliga problemet ligger inte i små och medelstora privata företag, utan hos dom riktigt stora, och dom vågar ingen göra något åt. Dom sysslar med skatteplanering och har fallskärmar som täcker hela Greklands bnp, men dom kan man inte retas med för då sticker dom och då är vi ÄNNU mer i pisset.


Dock tycker jag att man skulle kunna sluta skrika om hur företagare får allt och donare ingenting, och istället använda namnen på dessa gubbar när man vill skrika om något. Börjar snart ta det litet personligt.


Och angående hur bra det är att vara företagare:

När mitt barn blir sjukt är jag hemma utan lön. Därtill betalar jag någon annans lön för den dagen. Mao kostar det mig ca 140 € per dag när barnet eller jag eller D är sjuka. Vi har så mycket semester vi har råd med; en vecka kostar ca 3400 €. Och ingen ger mig någon peng att spendera under semestern, och inte får jag någon lön under den tiden heller. 

Om någon i personalen är sjuk så är mina alternativ att jobba dubbelt så mycket eller betala dubbelt så mycket. Och när vi kommer hem från jobbet så betyder det inte att vi har tid att spendera tillsammans med familjen och beklaga oss över byket, disken, matlagning osv som äter upp det lilla av kvällen som finns kvar. Det betyder att vi bollar och pusslar ihop det så att den ena är med barnet så den andra kan sköta räkningar, bokföring, banken, handla (till jobbet), göra arbetslistor eller dylikt. Byket, disken och tvätten är bagateller som vi gör om vi hinner/orkar. Arbetslistorna brukar jag tänka på medan jag länkar hundarna eller lagar mat, byket gör jag medan ungen badar ensam, disken gör jag oftast kring 11 på kvällen före jag går och lägger mig, för att stiga upp 04.40 följande morgon. 

Jag handlar inte märkesgrejer (jo, en dyr vinterrock köpte jag, för det är jävligt kallt 04.40 på morgonen!), jag shoppar inte kläder (sgs enbart loppis), jag sätter inga pengar på böcker, filmer, tidningar, utekvällar, skor, smink, hobbyn, träning eller dylikt. För jag har inte TID. Så jo, då blir det ju så att det lilla (yttepyttelilla) som blir i handen på ett år räcker till t.ex en södernresa eller avbetalning på en liten båt. Men det betyder ju inte att jag har nåt mera pengar än nån annan? Jag bara gör nåt annat för dem. 

Och tro inte att jag sitter här och klagar nu, nej då. Jag är helt nöjd. FÖR JAG INSER ATT DETTA ÄR MITT EGET JÄVLA VAL. Och så väljer jag att se de positiva sidorna också. *vink vink*

Positivt med att vara anställd? Nå gratis sjukvård, sjukledighet, semester, ledig tid, säkerhet, stabil ekonomi (hur liten den än må vara), rätt att söka alla former av stöd, förmåner etc. Billigare dagvård, försäkringar, skatter. Möjlighet att alltid skylla ifrån sig när jobbet är skit, BYTA jobb om det är riktigt skit, inte ha all sin egendom på spel; sköter en anställd sitt jobb dåligt kommer det en varning. Sköter jag mitt jobb dåligt är jag hemlös. Jag har ingen som helst garanti för att jag får ens ett penni i handen nästa månad. Och får jag inte det, är det riktigt onödigt för mig att ställa mig i en sossulucka, dom skulle hånskratta åt mig.


Det skulle bara vara så bra om folk liiiiitet skulle tänka efter och titta upp från sin egen (superspännande) napa och acceptera att "arbetare" kanske inte alltid är offer, vad det än gäller och hur det än är?

Tänk om det skulle bli ett sånt här himlade liv varje gång dom allmänna löneförhöjningarna kommer? Alla företagare skulle stå på barrikaderna och skrika om att det HÄR går ju ABSOLUT inte för sig, NEJ!!!! För faktum är att ingen donare börjar jobba litet hårdare varje september, och de senaste åren har inte inkomsterna på småföretag stigit i takt med löneförhöjningarna heller, tvärtom har de sjunkit. Men företagarna står inte där och skriker? Nej för det har vi ingen rätt till, vi är rika och arroganta och tror vi vet bäst, så vi ska hålla käft och betala.

Eller är det kanske så att företagare (som sgs alla varit donare tidigare) ser litet mer av den stora bilden och hoppas varje år att kanske donarna finner att litet uns av tacksamhet för den tid jag lägger ner (frivilligt och gratis) för att dom ska ha ett jobb och få en (igen en gång) litet större lön som dom kanske använder hos mig eller någon annan företagare så att allt kommer igång igen?


Jag är inget helgon och jag är inte företagare för att hålla någon med jobb, jag är företagare för att göra pengar. Men om jag får välja en inkomst jag klarar mig på med att få vara mera ledig med familjen (och då betala mera löner) eller en inkomst som är jättebra (mindre lönekostnader) men jag typ aldrig ser familjen, så väljer jag givetvis den första. Just nu är läget inkomst som jag (nästan) klarar mig på med att väldigt sällan se familjen. 


Har förståelse för att sjukvårdspersonal etc som är väldigt överbelastade med tungt jobb blir bittra över detta, men hoppas ju litet ismyg att det ska trigga folk att starta mera eget? Så att vi sakta men säkert skulle komma bort från de kommunala instanserna. Då skulle automatiskt alla "onödiga" papperssvängar-tjänster (som betalas med skattemedel) falla bort och statens inbesparingar skulle vara enorma. Dessutom skulle kvaliteten på allt stiga och pengarna skulle gå rakare vägar dit dom är menade. 


Visst är det jättesynd och hemskt med alla "ofrivilliga" sossufall (sjuka etc) men det måste ju gå att lösa på något vänster? Kanske med alla dom miljoners miljoner vi skulle spara på att inte upprätthålla frivilliga sossufall? Eller på dom pengar staten sparar på att inte betala löner åt alla som jobbar på kommunala instanser? 

Jag är ju ingen statsekonom så det kan hända att jag pratar bara gojja, men min point är att det kanske är dags för folk att se saker som dom verkligen är; vara arg på dom verkliga bovarna och vara litet tacksamma för det dom har. 


Vi skulle alla kunna sitta på en strand i turkiet med våra drunknade familjemedlemmar brevid oss. Är det faktiskt så hemskt att mista 25 % av söndagstillägget 2 dagar i månaden?

ANNONS
Tidigare månad - Senare månad
Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se