Nåja. Det tog mig två och en halv timme att sätta in mig i presidentkandidaterna och deras åsikter, och nu vet jag äntligen vem jag ska rösta på! Skönt att ha det klart för sig! För det fanns något hos nästan alla som jag gillade, men mha 4 olika vaalikonen blev det slutligen en tydlig etta.

M tyckte det var jäääääättetrist, till sist satt hon och gnällde och kastade (rena) blöjor på mig. MEN, hon har nu lärt sig krypa! Det går långsamt och ser inte klokt ut, men framåt kommer hon! Hon liksom "pomppar" på alla fyra framåt, sådär som såna där mekaniska leksakshundar. Ser väldigt skojigt ut!

Tand nr 7 är på antågande, gissar på att den poppar fram om några dar.

D är på arbetsresa och kommer hem på fredag. Hemma över helgen, och på måndag åker han till tyskland. Är där hela veckan, åker direkt därifrån till sverige och kommer hem måndan därpå. Måste ju erkänna att jag inte är överexalterad av det hela, men jobba måste han ju. Och kalaset i sverige är ju en engångsgrej, men tungt blir det. Knepigast är nästan länkarna med hundarna, för det är 1. Skitsvårt att tajma det. När M sover vaknar hon när vagnen stannar, och är hon vaken får hon tråkigt av att sitta fastspänd. 2. Skuffa vagn, styra hundar och sjunga för ungen på en gång, utan att dra ikull i halkan. 3. Få alla påklädda utan bråk, skrik eller svettattacker. 2 reflexvästar, 2 grimmor, 2 koppel, 1 halare med vantar, sockor och mössa samt 1 vinterrock och utebyxor och skor och vantar och halsduk. LOTS OF SHIT at dra på lots of guys!

Och sen saknar jag det att nån kan ta M i fem minuter där på kvällen, så jag får sitta tyst i en egen knut med en kaffekopp. Fast den tiden får jag ta på dagen när hon sover. Får helt enkelt använda hennes första sovpass till disk, byke, städning och mat, så att det andra sovpasset blir min tid. Och någon timme blir det ju på kvällen nu också, när hon somnar 9.

Men tänk på dom som är ensamma med en liten baby! Alltså ensamstående eller så. I don´t get it! För att inte tala om en bekant till mig, som har tvillingar på 1 år och en karl vars arbetsresor är 1-2 månader åt gången! Jag undrar om jag skulle fixa det?

Korvens handpaket ska öppnas, putsas och läggas om en gång om dagen. Igår när vi tog upp det visade det sig att hon var litet mer bränd än jag först trott. Det är nog mer eller mindre hela handflatan och alla fingertoppar utom pekfingret och lillfingret.

Hon aktar den en hel del, slår inte på saker med den och håller undan den när hon härjar, och krypandet (eller försöken till sånt) går inte så bra.

Meeeen, jag tar nog mera stress över handen än vad hon gör...

Min lilla söta varmkorv blev idag en riktigt arg liten grillkorv. Hon tog fart med sin gåstol, skuffade allt hon orkade och lyckades skuffa bort en pall och en halvfull (tung!) vedbärare som utgjorde (trodde jag) en mur mellan henne och takkan. Jag stod och moppade tre meter ifrån, men hann inte fram före hon grillade högerhanden på luckan. Bra jobbat av oss två! Så sen fick vi åka iväg till hvc och packa in handen och trycka ungen full med värkmedicin. Det var nog inte så farligt, en stor blåsa blev det, som täcker "trampdynan" under tummen. Men man vet ju själv hur ont det gör att bränna sig, så det är ju inte konstigt att hon var arg. Men så onödigt liksom! Så nu måste jag ta tag i det där med ordentligt skydd framför takkan, som jag skjutit fram hela tiden. Tänker helt enkelt bygga en trägrind som jag fäster på vardera sida om takkan. För jag tror inte att detta var sista gången det var spännande att se på elden.

När vi kom hem från hvc och apoteket (måste köpa värkmedicin och bandagegrejs) fick hon litet naksun. Det är den nya absoluta favoriten, hon älskar dem. Så två naksun tog det, sen log hon litet försiktigt. Efter fyra naksun var jag helt förlåten och hon börja ivra upp sig riktigt ordentligt. När vi kom till mosad banan som mellis var hon sitt gamla jag igen! Så jag tror att förutom den första chocken och den värsta värken, kommer bristen på badibunkka att vara det värsta med hela kalaset!

Men detta idag alltså!

Idag ser mitt hem ut precis så som det aaaaldrig ska se ut sen när jag har barn!

Som ett aningen anemiskt dagis, med babystuff ÖVERALLT! Och gissa hur mycket jag orkar göra någå åt det? Int alls. Nada.

Stuff i det oändliga, och det enda hon vill leka med är mina garn eller fjärrkontrollen.

Och så nummer två:

Rökning i det här landet.

En annan sak jag tycker det manglas på för mycket med. Hur kan det vara så viktigt att gå an så om det?

1. Barn börjar inte röka för att dom ser tobak i butiken. Hallåååååå? Då blir dom väl alla spussen också, för att dom ser deeko-Jouni utanför Masa varje gång man går ut från butiken? Och så ser dom ju ölen på hyllorna i buitiken? För att inte tala om att dom ser sin favoritskådespelare röka coolt i filmen? Nej herregud vetni, jag tror det finns tre orsaker till att barn börjar röka: mamma och pappa röker, kaverina röker eller så vill man bara trotsa föräldrarna och gör det värsta man kan tänka sig som trotsar dem: röker. Har åtminstone, som rökare, ALDRIG träffat på en rökare som började för att tobaken såg så intressant ut där på butikshyllan! Hahaha!

2. Passiv rökning. Håller absolut med om att det är jättebra att ingen får röka inomhus längre, för det är riktigt jäkla asigt. Men det att någon står och röker utanför butiken eller på busshållplatsen kan jag inte förstå att är så farligt. Det finns dom ouppfostrade fåntrattarna som går förbi om man står och röker, hostar demonstrativt, blänger på rökaren och viftar med handen framför näsan. Undrar om dom gör samma sak när dom går förbi en uppspacklad 50-plussare som hällt halva flaskan billig stark parfym på sig innan hon gick hemifrån? Eller ryser dom till och gör spyreflexer om dom pratar med någon som har hiskeligt dålig andedräkt? Om det är lukten, menar jag? Eller är det det hälsovådliga? Då borde dom ju göra miner åt alla gubbar som sitter med bilen på tomgång utanför butiken och väntar på gumman? Och framför allt är ju en grundförutsättning isåfall att dom själva ska vara i topptrim då? Om dom liksom inte vill förstöra sin hälsa? Inga godis, chips, läsk eller bulle där då heller?

3. Vårdkostnaderna i landet? Tja, har svårt att tro att vårdkostnaderna för rökare skulle överstiga varken vårdkostnader för alkoholister ELLER vårdkostnader för allvarligt överviktiga. För att inte tala om knarkare eller vårdkostnader för brottsoffer och brottslingar.

Men det har liksom blivit allmänt acceptabelt att spotta på rökare, som så länge de röker utomhus BARA skadar sin egen hälsa. Inte någon annan, inte psykisk skada för familj och närstående, Inga risker som med drunken drivers, ingen blir mobbad i skolan för att mamma röker, men mobbad för att pappa super eller mamma är jättejättetjock blir säkert många. Och det komiska är att vi hämtar in ganska duktigt med skattepengar i landet med vårt rökas. Så vi ska köpa tobaken, men i smyg. Och sen gå ut och röka den i skogen, i smyg? Fniss. När månne chips och godis hamnar bakom en skärm vid kassan? Och ölen i ett hemligt skåp nånstans? Det skulle ju vara litet kul!

Alltså, allt oftare undrar jag litet för mig själv hur folk orkar hetsa upp sig så över saker som för mig känns som hemskt små bagateller. Och det tråkigaste är när folk "lånar" åsikter av någon dom tycker är hurja, istället för att skapa sig en egen.

Så, här är mina åsikter om två ämnen som är väldans på tapeten just nu:

1. Flick och pojk-kläder.

Ojvoj så detta har blivit stort problem för så många stackars föräldrar! Du får inte köpa det-och-det till en flicka, och du måste lägga det-och-det på en pojke. På nåt vis tror jag allt detta är en vääääldans onödig fundering överhuvudtaget. Det är jättebra att föräldrarna är noga med att inte lära sina barn att vara mansgrisar eller som blivande kvinnor kuva sig för män, men det sitter nog inte i kläderna. Fast det är väl kanske lättare att klä gossen i rosa för säkerhets skull? Och visst, det skadar ju inte. Men då kanske han borde gå i ett "hen"-dagis, så han inte blir mobbad? Så skulle jag göra iallafall, om jag var inne på den linjen. För man måste ju också inse, att det knappast är ens hälften av föräldrarna i vårt land som funderar på saken och klär sina barn i "motsatta könets färger" för sakens skull. Och den andra hälften är uppfostrad (så som de allra allra flesta i hela historien fram till för typ 15, 20 år sen) med att det finns pojk- och flick-kläder, och barn är som känt brutalt ärliga och kan vara väldigt elaka mot varann.

Och jag måste säga att jag nog inte gillar tanken på att om 15 år stöta på unga män i tunikor, napapaitan eller leggings. Och har hiskeligt svårt att tro att flickorna kommer att gå med hiphop-farmare med rumpskarven lysande och lippisar på sned. Menar bara att i nåt skede kommer ju ändå indelningen emot? Eller är tanken att det inte ska finnas nån indelning mer? Jag förstår inte riktigt vad hela grejen är? Får man inte vara nåndera? Ska inte flickor få vara flickor och stolta över det? Eller ska små pojkar som är bara barn måsta "make a statement" om att de är "mjuka" snälla män? Jag förstår helt enkelt inte pointen med allt detta arbetas och funderas över rosa eller blått?

Min egen klädsel är ganska intetsägande, har främst praktiska kläder, men vill alltid ha nåt på mig som gör klädseln feminin. För att jag är kvinna. Och hur man än skulle ha klätt mig för (herregud!) snart 30 år sen, så är jag ändå en kvinna där under. Jag är mjuk(are), mera vårdande, kvinnligare och ANNORLUNDA än en man. Och alla har ju olika doser kvinnligt/manligt i sig, men man HAR det ändå. Men nu ska alltså det suddas ut då? Så att sen när våra ungar växer upp och kommer i puberteten blir det en ÄNNU större chock att gå från barn till kvinna eller man? Eller ska vi alla sen bara vara människor? Det kommer ALDRIG att bli så! Världen har alltid, i alla religioner, kulturer och länder varit indelad i män och vinnor. Det är en FÖRDEL och ett privilegie att vara en fin kvinna eller en fin man! Visst kan man vara en fin människa också, men könet är en viktig del av ens identitet och jag tror inte det är bra att försöka "ta bort det" eller sudda ut gränserna för mycket.

Och ja, till saken hör ju nu att jag är en som hatar att laga mat, snickrar mer än min man, remontar, typ aldrig bär klänning, har långt hår, använder mascara, har korta skitiga naglar, inte kan gå i högklackat och gärna har urringade toppar på. Men jag är 100 % kvinna!

Så min point är väl egentligen att det inte har någon betydelse hur man ser ut, men att aktivt motarbeta ett visst utseende är precis lika tokigt som att aktivt lobba FÖR ett visst sorts utseende.

M kommer att få ha vilka kläder hon vill när hon är tillräckligt gammal att välja själv, men vid det laget kommer hon antagligen (tack vare sin fruktansvärt gammalmodiga mamma) att vara väl medveten om att hon är en vacker, fin, tuff flicka, som är stolt över att vara flicka! En flicka som bakar, snickrar, målar och lackar naglarna, klättrar i träd och leker med dinosaurusar. Men en flicka. Antagligen kommer hon att välja både fula och fina kläder, men med åren kommer de att bli mer feminina, och jag tror att det är så det ska vara. Åtminstone hos oss!

Hon kommer inte att vara en som mobbar någon för dens klädsel, för det ser jag som en grundläggande sak att lära sitt barn, att det har INGEN BETYDELSE vad man har för kläder på. Men jag skulle ALDRIG lägga på henne pojkkläder för att hon ska vara "unisex". Fast hela frågeställningen är ju så mycket enklare för oss som har flickor. Kanske därför jag tycker det är ganska onödigt att fundera så mycket på.

Alltså jag blir så arg på mig själv/oss! VARFÖR lade vi inte in en köksvedspis när vi byggde huset? Vi t.o.m funderade på det, men bestämde att nä. Huuuur dum får man bli?? Och VAR är vår jordkällare, dit man kan föra maten när kylskåpet inte funkar? Och brunnen man får upp vatten ifrån manuellt? Var är den?

Vad jag alltså egentligen är arg på är att vårt hushåll är så beroende av ström. Så jävla dumt. Var utan 3 timmar idag igen, och hann bli sur och lugna ner mig pånytt innan den kom tillbaka. Men nu har vi en gasplatta iallafall så jag behöver inte värma vatten i takkan längre. Och en hel del vatten har jag bunkrat upp med i bastun, så det tar inte heller slut i första taget. Men nästa hus ska definitivt ha den där köksvedspisen!

Fast det här med polbyte verkar ju trassla till vårt klimat en hel del, så kanske vi får tänka om och installera vedspisen redan om nåt år? Teorin om att polerna abrupt byter plats 21.12 som mayorna tror köper jag inte riktigt, tidigare när det hänt har det varit en process på 1000 år eller mer, men jag tror bestämt att det är på gång. Eller, vetenskapsmännen har ju bevis på att det är på gång redan. MEN, däremot tror jag vårt klimat kommer bli bara mer trassligt efterhand och då skulle ju den där vedspisen inte sitta så illa. Men faktum är ju att i dagens värld kommer vi inte långt utan den jävla strömen. Och det är dom väl medvetna dom, dom där blodsugarna där på fortum! Enbart av princip, och för att jag är MÄNSKLIG och värnar om mina medmänniskor och VILL FOLK VÄL, skulle jag ALDRIG börja jobba för Fortum. Inte för att dom skulle vilja ha mig heller, men fast jag skulle vara superduperingengör skulle jag aldrig sätta min fot där!

Ojojojoj så länge sen! Men vi börjar
från början:

Julen var rolig iår. 4 hundar, en
unge, en virrig tant och 5 vuxna. Mycket rödvin, klibbig knäck,
trasig ugn, julmusik, massa klappar och god mat! Det var liv i kojan,
lugnt sagt! Det där med FRÖJDEFULL jul får vi ta nåt annat år. M
fick massa finheter, men favoriten (förutom banden på paketen) var
en stor grann boll och en trävagn att skuffa framför sig. Men jag
misstänker att bara benen slutar vara så spaghetti så kommer den
sprillans nya fina röda mopon att vara en hit! Och mamman tyckte
mest om kläderna hon fick. Förutom att äta oss halvt i koma och
dricka rödvin tills vi var blåa i munnen så gjorde D faktiskt
litet nyttiga saker också, och började på slipandet av det antika
klädskåpet vi fyndat och som behöver fixer upper. Men det är
myyyyycket jobb!

På söndag kväll kom vi hem, och på
måndag morgon var vi utan ström. Koka vatten i takkan att värma
M:s mat i, tvätta hela familjen med M:s pesulappun, undvika dricka
vatten för då behöver man kisa och elda ljus så man fick fel i
huvudet. Så framåt eftermiddagen på måndan blev vi galna och
hungriga och körde tillbaka till pojo. Där finns åtminstone
vedspis så man kan äta annat än babymat uppvärmt i sotig
kastrull. Tiden går vääääldigt långsamt när man inte har
ström. Och man är HISKELIGT lycklig över att man bor så på
landet att man kan gå ut och kissa bakom en egen buske utan att
någon ser. Vi fick tillbaka strömen någon dag senare, men såpass
traumatiserade var vi, så nu äger vi spritkök och i bastun står
en tunna vatten. Bring it on, värdelösaste värdelösa Fortum!

Sen blev det nyår, som firades med en
bunt barnfamiljer. 4 ungar under 2 år och 8 vuxna. Det var roligt
och stökigt. Kändes som praktik på ett dagis; vems tutt är det
här? Vem behöver på pottan? Vem ska äta gröt när? Vem trillar
och slår sig, vem drar vem i håret, vems tröja är det här osv
osv osv! Men kul var det! Ska bli så skoj att se dem tillsammans när
dom är litet äldre, så man tydligt ser hurdana typer dom är!

Igår var det storkök hemma hos mig.
En månads barnmat förstördes (tillsammans med 4 liter svamp, 3
liter bär, några kilo kött och all dill och persilja) tack vare
effektiva, billiga, duktiga FORTUM. Så igår kokade jag ihop en
tvåmånaders sats igen, och SOM M njöt när hon fick riktig mat!
Hon bara log och smaskade i sig, och ”mmm”ade emellan. Hon som
inte just bryr sig om mat annars. Hon har min inställning till mat;
skit samma vad det är bara man blir mätt, ungefär. Men en vecka på
burkmat var tillräckligt för henne, måttet rågat. Och tanken på
att själv måsta äta ”muiden äitien tekemä ruoka” i en vecka
lockar nog inte mig heller.

Idag är vi i pojo, bakar semlor och
skrapar på klädskåpet. Vi kommer att vara så trötta på det
jävla skåpet när det är klart så vi orkar inte se på det
heller. Men nåja, man får ju bra pengar för det isåfall. Och förr
har väl folk förvarat sina kläder i pafflådor?

Korven har tagit till rutin att kakka
på pottan (thank God, underlättar OTROLIGT min vilja att använda
tygblöjor!) så kakkablöjor har vi inte just alls mera. Sen har hon
klämt ut två tänder, så nu är hon uppe i 6 st. Sover själv i
egen säng från 22.00 till 08.30 med ett till tre tutt-tapp per
natt. Hon sitter så gott som själv, men visar inget intresse av att
börja krypa. MEN, nu har hon faktiskt fått för sig de senaste tre
nätterna att träna krypandet i sömnen! Hurja praktiskt, not. Hon
somnar på sida, svänger sig i sömnen på mage, sätter pannan och
tårna i madrassen och ställer sig med röven rakt upp i luften. Vid
det laget vaknar hon (för hon är ju inte i en särskillt skön
sov-position...!) och är sur för att hon är uppochner. Som tur är
räcker det att puffa ikull henne så somnar hon om!

Hon vet vem pappa är, samt mamma, och
lampan vet hon. Klockan vet hon om det är en sån som tickar. Annars
går det inte så mycket att resonera med henne än.

Så några bilder: