Senaste inläggen

Av Elisa - 9 november 2012 08:18

Det är ett hiskeligt klagas överallt just nu; november är så hemsk månad, barnen får ingen julmat, alla skäller på kommunalpolitikerna, de hemska vargarna tar över våra hoods och världen är full med dårar. Och jo, håller väl med om det där med dårarna. Det är så tråkigt att man faktiskt HÄR, i våra fåniga små byar, ska måsta börja akta sig, låsa dörrar och undvika ögonkontakt med främlingar. Lås in skitet. Strunta i år av dyr terapi, psykologer och tjafs. En idiot är en idiot och vi har nog annat att sätta pengar på än att rehabilitera dårar. Att folk klagar på politikerna är ju bra. Så länge det finns dom att skälla på så slipper vi säkert många grannfejder, släktbråk och slagsmål. Det är litet som att börja jobba som reklamationsmottagare och sen bli sur för att folk pirrar. Måste ge min bild av stadshuset i karis nån dag, men det kräver nog ett eget inlägg. Galenskap på hög nivå, och jag jobbade bara 2 månader där!
Och det är inga fel på vargarna och november. Och julmat åt barnen, det kan inte vara så himla många euro skillnad på gröt eller skinka och kålrotslåda att det faktiskt skulle vara värt det.
Men se nu så fin november är!

ANNONS
Av Elisa - 31 oktober 2012 17:45

Mamsen ville veta vad de små lapparna jag pysslade med skulle bli. Det skulle bli present-etiketter, och det blev det! Har bara inte hittat på priset på dem än. 2, 3 ??

ANNONS
Av Elisa - 29 oktober 2012 13:12

... Och pysslar. Tycker vi har hiskeligt mycket program helatiden, jag och M. Tidigare for vi till matbutiken bara för att ha nåt att göra bland folk, nu skickar vi D och handla. Skönt så! M vill gärna vara med och pyssla, men hon blir sur när det inte går precis som hon vill. Det blir ju iofs jag också, om det inte går som jag vill. Men tja, roligt har vi! Så just nu gör vi egentligen inget annat än åkar pulka på gräsmattan och knåpar ihop sånt här:

Av Elisa - 22 oktober 2012 11:51

Var till tant doktor förra veckan. Det konstaterades att jag har endometrios igen. Ylläripylläri. Sen konstaterades det att den nog inte går bort av sig själv. Och så bestämdes det att vi väntar några månader och ser hur den utvecklar sig. Logiken i det? Ska vi vänta och se hur mycket den växer till sig på två månader? Hon drog till med nåt om att jag opererats så mycket dom senaste åren, och visst stämmer ju det, men jag vill ju nog ändå hellre göra NÅNTING än ingenting alls. Det där med p-piller var tydligen ingen lösning så dit for det. Men hon måste ha märkt att jag blev besviken för sen bestämde hon att konsultera med en annan doktor, och på eftermiddagen ringde hon och sa att dom skrivit ut en ny medicin åt mig som gjorts mot endometrios. Spanking new, och spanking-fucking dyr. Jag ska prova den en månad nu men listan på biverkningar var lååååång, så om den inte är helt jävla fantastisk så får det vara. Betalar inte 800 ? i året för att slippa ont några dagar i månaden. Om det inte förståss visar sig att fanskapet växer i rekordfart, då har jag väl inga val. Nå, kanske dom kan göra mera sen om två månader, 2.1, när vi börjar på nytt år med ny budget. Usch vad bitter jag är idag. Inte deras fel att jag har ont men ibland skulle det vara trevligt med en liten fucking break från min mage. Eller flytta allt det onda till en fot så man kunde amputera bort hela skitet. Positivt humör hos vårt idag.

Av Elisa - 20 oktober 2012 11:01

M:s docka är en sfp:are. Otippat.

Av Elisa - 19 oktober 2012 16:50

Alltså det här med mumin. Sånt sjukt jävla pack dom också. Muminpappan är ju en patetisk medelålders gubbe som inte gör annat än gnäller och klagar. Han tycker konstant synd om sig själv, och inbillar sig att han är konstnärlig fast han inte har ett endaste kreativt ben i kroppen. Muminmamma har gett upp för länge sen. Hon bara oroar sig för dårskapet till familj hon har, tar hand om frukten av muminpappas "snedsteg" ( My och Sniff) som han antagligen känner att han hade litet rätt att ta för det är ju så himla synd om honom.
Snorkfröken är väldigt enkel, blondi in i själen. Hon är fasligt förälskad i Mumin och är antagligen en analfabet.
Mumin är det ingen vits att vara kär i, för han älskar ju Snusmumriken. Men då Snusmumriken inte är inne på samma spår blir det ju en litet hopplös kärlekshistoria. Snusmumriken skulle nog helst hitta sig en kvinna, men vem vill nu ha en uteliggare? Så han håller Mumin som sin plan B, till Snorkfrökens förträt. Sniff har ärvt Muminpappans feg-gener och är även han en ynkligrygg av rang. Men han låtsas inte vara mer än det heller, till skillnad från Muminpappan. My är summa summarum den enda vettiga, och kommer förhoppningsvis att sticka till Usa som au-pair bara hon växer till sig litet.
Och dom här ser jag på, varje dag. Oh mine...

Av Elisa - 14 oktober 2012 21:31

Dumt:

1. jag har tydligen en flunssa på antågande. Skit skit skit. Hinner inte vara sjuk.

2. Det regnar. Inte snöar, REGNAR. Crap.

3. Jag glömde söka efter duds som ska bo i dockhuset jag håller på med när jag var på loppis idag.

4. Vi har ingen hemhjälp och ingen kokerska.

5. Jag vinner aldrig på lotto.

6. Chokladen jag är helt galen i just nu; rainbows "Delizione", är ingen light-choko.

7. D försvinner för en vecka igen imoron.


Huippu:

1. Det är höst.

2. Jag får vara hemma i ett år ännu

3. Min knöl i pannan håller på att försvinna, efter 7 (!!!) veckor som enhörning!

4. För tillfället ser man bottnet på vår bykkorg.

5. Hittade 2 par farkkun på loppis för 1 € / st och dom sitter fint!

6. Hittade en docka till M idag och den döpte hon bums till Pia! :)

7. Min man hade strepsils i sin arbetsväska.


Dagens alltså vah:

VARFÖR åker man 36 km upp i luften och hoppar ner tillbaka? Förstår inte. Visst är det modigt, INGEN skulle E-V-E-R få mig att resa högre upp i luften än vad ett flygplan går, och absolut inte i nåt annat än just ett flygplan. Men det är ju så onödigt? Litet samma som att springa över en motorväg i full trafik; räver ju liksom inte särskillt mycket talang, bara balls. Inte krävdes det väl särskillt mycket talang av Felix heller, alla maskiner och all teknik gjorde ju kalaset, han bara åka upp och hoppa ner och drog i snöret till fallskärmen när en gubbe sa "nu" i hans öronplugg. Men balls krävde det ju. Men jag tycker liksom det är så onödigt. 1000 gånger mer imponerad skulle jag bli om pengarna hade använts till nån sorts välgörenhet och frukten av det hade visats i tv. Det är ju liksom feel good på alla nivåer, för alla inblandade. Nu var det bara Felix som hade roligt, alla andra var ettdera nervösa, skräckslagna, oroliga eller blodtörstiga. Nåja, sen när han landa blev väl feelisen litet bättre, men då va det ju mera lättnad kan jag tänka mig. Och ingen blev nåt mättare i magen.

Tycker det sysslas så himla mycket med onödiga saker nu överlag. Underliga, pengbrännande projekt för att så många människor har så litet att fundera på och för mycket pengar dom inte vet vad dom ska göra med. Ge dom åt mig? LOVAR att jag inte använder dem till: rymdkapslar, konståkningsflygplan (ett annat jäkla what??why?? ), stor lyxkryssare som jag och D åker av och an i mellan två hamnar och låtsas att vi tycker kaviar är gott eller till kläder som är dyra bara för att dom heter Helly hansen eller Reima.

Jag skulle göra bara bra saker med pengarna. Köpa mycket choklad, gå på bio, mata familjen, betala räkningar, dela med mig av dem och dricka vin som kostar minst 20 € per flaska. Dvs mycket bättre grejer.

Av Elisa - 13 oktober 2012 20:51

För en (i grunden) eremit som mig är dessa ensamma kvällar guld värda! Inte en vecka i rad, men nu och då, aj naggi så skönt!

Tänkte skirva litet om M, har egentligen inte dokumenterat just nånting alls om henne sen hon fyllde ett.

Vilket är helt galet, för nu händer det ju så massor helatiden!

Har en känsla av att hon är litet tidig med det mesta. Som vanligt har jag ju egentligen ingen koll, vet inte vad ungar SKA kunna och riktigt NÄR, men det känns som att hon ät tidig med det mesta. Och egentligen inget konstigt med det, med en mor som hatar ordet vänta mer än allt annat i alla världens ordböcker borde det ju inte kännas särskilt långsökt.

Vi har iallafall inte haft en kakkablöja nu på ett halvt år och nu har hon börjat säga till när hon vill kisa också. Inte alltid, men ibland. Om hon inte säger före, så anmäler hon det genast när det kommit, för helst vill hon ha en ny blöja genast. Igår när hon sprang omkring utan blöja på kvällen, gick hon själv till duschrummet och kisade i golvbrunnen. Kanske dags att damma av pottan för vi kör bara med vessabyttan nu, men dit slipper hon ju inte själv. Och kisa i golvbrunnen känns ju litet "indien".

Jag har slutat räkna och hålla koll på vilka ord hon kan, för det kommer nya varje dag. Hon är som en papegoja, härmar allt man säger. Isynnerhet alla svordomar. Givetvis. Tur att jag svär så litet. Suck. Om det riktigt kniper så kommer det två-ords-meningar, när hon är jätteledsen och ingen förstår varför eller om hon blir superivrig över nånting. Typ "dit mamma" (hon vill desperat i vår säng mitt i natten, och vi låtsas inte förstå) eller "gunga mommo" (hon vill gunga med mommo när vi kommer till Pojo).

Hon går, hoppar och springer ganska smidigt. Jag trodde hon hade lärt sig hoppa jämfota, men det var nog bara tre misstag i rad. :) Hon sjunger mumin, men ingen annan sång. Allt annat bara dansar hon till. Hon dansar som min mommo ungefär. Min mommo med knip i magen, kanske. Galet ser det ut iallafall!

Hon förstår snabbt vad jag vill och rättar sig efter våra regler fantastiskt fort. Har en stark känsla av att detta kommer att ändra i nåt skede, så njuter bara allt vad jag kan just nu. Hon testade bita mig en gång, jag nekade med hög volym och det har aldrig hänt pånytt. Hon har "slagit" mig två gånger, jag hojtade till och hon slutade. Hon prövade sparka mig några gånger på skötbordet men det tog också fort slut. Och nån påstod att barn i hennes ålder inte förstår att nåt dom gör kan göra ont åt alla, men det tror jag inte på. För nu kan hon ibland gå fram till Å, V eller mig, vifta i luften, sen skaka på huvudet, se bekymrad ut och säga nej nej, för att sen paja försiktigt, le och nicka. Och ser hon någon på t.ex tv slå en annan så börjar hon genast låtsasgråta och säga aj aj.

Hon bäddar in sina dockor, byter blöja på dem och matar dem med det mesta tänkbara, dockor är för tillfället väldigt pop. Hon sover hela nätter i egen säng mellan kl 21 och 08 fast hon kan klättra ur den om hon vill. Om det hänt nåt speciellt eller vi varit borta nån natt emellan kan det vara litet pirr nån natt, men hon hittar fort tillbaka till sin rytm.

Hon har nu lärt sig äta själv så att det mesta landar i munnen. Inte soppa, men det mesta annat, och det är så himla skönt för det betyder att jag kan äta varm mat i lugn och ro. Naaaajs!

Hon dricker från vanliga glas, men vi använder fortfarande pipmuggar om hon ska dricka för sig själv, t.ex i vardagsrummet. Orka putsa golvet 73 gånger per dag. Inte jag.

Hon äter fortfarande inget socker, har inget behov av det. Hon vill ju förståss alltid smaka på allt som vi äter, och jag tror hon känner igen doften av socker, för hon är ivrigast på att tigga om jag äter choklad eller nåt annat riktigt sött. Hon hittade ju min skål med ässä mix här för nån vecka sen, så hon vet ju nog vad socker är...! Har aldrig sett två små kinder så smällfyllda när hon rusade undan mig med munnen och nävarna fulla med karkki!

Hon klär av sig de flesta sockor, byxor, jumprar och blöjor själv. På tillbaka får hon dock ingenting, men det kan bero på bristen på intresse, hon skulle ju helst gå näck dygnet runt.

Hon gillar det mesta i matväg och äter tills hon är mätt. Att truga är bara bortkastad tid med M, vill hon inte ha så äter hon inte. Hon älskar att vara ute; klättra på berget, kratta, gunga, klotta i vattenpottarna och plocka kottar. Inne vill hon helst läsa böcker eller leka fysiskt med mig; flyga flygplan, dansa, bädda in mig i filtar och dynor eller så jagar vi varann runt huset. Hon har nu först börjat leka själv med sina saker, men det är fortfarande ganska anemiskt korta stunder. Hon har bra humor, är glad för det allra mesta och är med på det allra mesta. Bara det händer nåt är hon nöjd.

Men när hon är arg, är hon så. jävla. arg. Du kan inte lura henne, inte blanda bort henne och ibland inte heller resonera med henne. Bara att vänta ut kalaset. Och här spelar också socker in en hel del. Redan en banan för mycket kan göra henne helt locco.

Och när hon blir trött blir hon väldigt baby. Hon har även på sin bästa dag ett stort behov av en famn, kramar och kärlek (helst från mig) och sen när hon blir trött blir hon som en gnuggis, hon sitter helt enkelt fast i mig som ett extra skinn. För en vecka sen bestämde vi att ändra sovrutinerna för att småningom komma fram till att man lägger henne, säger gonatt, puss och går ut och stänger dörren. Nåh, från där vi var för en vecka sen (satt brevid sängen med handen i hennes tills hon slockna) är ju vägen lång. Men vi har nu kommit till att vi bara sitter en meter från sängen och väntar tills hon somnat. Men det har lett till att pappa inte duger alls just nu till nattandet, bara jag. Och det tar ca 45 minuter, från tidigare 15. Men jag inbillar mig att det bara är en kort fas, och att snart är vi tillbaka nere i 15 min.

Och hon är precis lika besatt av tv som sin pappa. Hon älskar allt med rörliga bilder och skulle säkert kunna se på tv 50 gånger mer än de två avsnitt mumin hon får per dag! Och fast hon gärna "hjälper" mig med precis allt; laga mat, byket, städa, vika kläder eller vad som helst, är det stop när det kommer till att plocka ihop leksakerna. Vet inte om det beror på att hon vill ha dem framme eller om hon känner på sig att det är hennes "måste", inte mitt? Men det är vääääldigt svårt att få M att plocka undan sina leksaker.

Överlag är hon nog så totalt en coctail av mig och D att det nästan är litet skrattretande. Jag förstår inte dom som säger att man ska njuta av spädbarnstiden för den är så kort, livet med M blir ju roligare för varje dag nu! Det är ju så jäkla roligt att kunna kommunicera med henne och märka hur hon resonerar kring saker och ting.

Såja, säkert inte så spännande läsning för nån annan än mig, men nú kan jag prata om nåt annat igen i några månader!

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se