... jag är ju riktigt jättedålig på att blogga just nu. Och jag har ju ingen bra ursäkt heller. Jag har helt enkelt sysslat med annat. 2 veckors paus blev det, men nu är jag back.

Vi har ju sysslat med så mycket så jag vet inte var jag ska börja.

M:s faster kom på besök, och M bara flina och sjåpa sig, och faster bara "iiiiii", och "ååååå" och "fastersgullepluttenutte" osv osv. M tog sitt 2 cm långa lillfinger och snurra faster runt det, milt sagt! :) Och faster hämta en stor kasse med sååå fina kläder!

Sedan har jag varit på massagesom mer eller mindre slutade i milt pajjas, för annars tjöt jag. Orsak? Se nedan:

Skåpet from hell. Det är sååå jobbigt att slipa så jag gråter litet emellanåt. Och Därför var min rygg två stora stenknutar. Inte av gråtandet, av slipandet.

Och jo, bliden är på sned. Vet ni vad man kan göra då?

Såhär. M tycker det är så jätteroligt att lägga huvudet på sned. Hon kastar sig på sida och sen fnissar hon högt för sig själv. Det ser kul ut, så jag fnissar också. Förrutom när jag försöker skopa in mat tillika. Då blänger jag. Hennes lösning? Hon gör det pånytt, ifall jag inte märkte första gången hur roligt det är att hon lägger huvudet på sned.

Sen fick Å nåt konstigt för sig. Han fick en allergisk reaktion men ingen vet för vad. Alternativen är vatten, snö, luft, V eller M:s naksun. För det enda han fått den dagen är torkad komage, och det har han ätit pånytt efter det utan att bli svullo.

(Nu får ni göra sådär som M igen.)

Nå, jag höste kyypakkaus i honom och ett dygn senare var han som ny!

Vi har också varit ut och gå med pojkarna (då när dom inte svängt i dörren för att det var så kallt) och jag drog ikull. Big time. Så för tillfället går jag som en gammal mommo, och har en konstig grop i ryggen ovanför svansskotan. Jag svor ungefär 15 svordomar när jag låg där på vägen, innan jag hamna krypa in till vägkanten för att inte bli under en grävmaskin som kom körande. I grävmaskinen satt grannen och skratta åt mig så hela gubben guppade. Det är så skönt med empatiska grannar.

Älskar M:s stil på pottan, med ena armbågen på knäet. Som en gammal gubbe på toan. Bara hesarin som fattas!

Och jo, måste göra nåt åt dom liggande bilderna. Men inte nu. Och det kommer mer.

M fortsätter krypa, det går betydligt enklare nu utan paketerad hand. Hon har sandaler på litet varje dag för att hon ska börja använda hälarna mer, och det börjar ge resultat. Hon började ju stiga upp ungefär tillika som hon började krypa, och nu är det det enda hon vill göra - stå. Vid soffbord, stolar, soffan, mha Å, vid hyllor, mina ben, you name it. Och i förrgår klättrade hon upp i soffan. Jo, jag skojar inte! Vi hade sittdynorna borta (ny soffa som vi höll på att tvätta upp) och M ville med allt våld upp till skålen med fairyvatten. Så när ingen lyfte upp henne, klättrade hon upp själv. Jag och D satt bara och gapade. Galna unge. Sen konstaterade hon att detta ju var en hiskeligt rolig ny konst, så sen stod hon i 10 minuter och försökte göra samma sak med soffbordet. Det gick ju dock inte så bra, och peppar peppar har hon inte testat pånytt efter det. Förhoppningsvis har hon glömt sin nya konst. Men sjukt såg det ut!

Det här är hennes nya sovställning. Fast nu, som helt galet snuvig, går det inte. Så nu ligger hon på rygg och gnäller i sömnen för att hon inte kan sova som hon vill. Eller för att hon just och jämnt får luft. Kanske mera det, faktiskt.

Tyvärr ska man ju låta barn känna på sin mat och pröva äta själv. I ovanstående scenario ligger tre skedar på golvet brevid haklapp nr 1, och ca 70 % av all gröt har hon bakom vänstra örat. Kiva det här med att lära barn äta själv.

Matbutiken är huippuplats, tror hon skulle kunna bo där.

Hela foten i golvet, duktig korv!

Familjen Supersnygg kl 8.10 en söndagsmorgon. M som mest hamnar ut för morgonfotografering vet bäst hur man blockar blixten.

Får jag förlåt för min bloggpaus nu?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På något vis tycker jag att det är litet hysteriskt detta ramaskri över den senaste nedskärningen (det här med söndagstillägg, semestrar etc).  Jo, nu är ju jag en sån där rik företagare med massa pengar, stora hus och dyra bilar, men det känns nog...

Jah, här har det ju varit minst sagt lugnt. Räknar med att alla gett upp och slutat följa den här (totalt döda) bloggen, så nu passar jag på att vara litet politiskt okorrekt och allt möjligt annat hemskt som detta följande kan uppfattas som.  Men ...

Jahapp, det var en tid sen igen! Allt knallar på antar jag, inga stora förändringar här på berget. Jag har funnit (och hittills lyckats hålla fast vid) någon form av inre zen vad gäller firman. Har helt enkelt bestämt mig för att inte ta stress över...

Sitter hemma i maginfluensa och har inte så mycket annat att göra än se på dålig tv och fundera på livet. Så jag började tänka på förra året och konstaterade att 2013 aldrig fick någon summering i januari. Så jag ska ta en blick bakåt: I januari ...

Saker man inte kan göra med akrylnaglar (eller vad det nu sen är för material på finhetsnaglar): 1. Peta sig i näsan. Om man ändå måste, får man näsblod. 2. Klämma finnar. Det gör mera ont i fingret än på kinden. 3. Få ut ansiktskräm från en burk....