Alltså, allt oftare undrar jag litet för mig själv hur folk orkar hetsa upp sig så över saker som för mig känns som hemskt små bagateller. Och det tråkigaste är när folk "lånar" åsikter av någon dom tycker är hurja, istället för att skapa sig en egen.

Så, här är mina åsikter om två ämnen som är väldans på tapeten just nu:

1. Flick och pojk-kläder.

Ojvoj så detta har blivit stort problem för så många stackars föräldrar! Du får inte köpa det-och-det till en flicka, och du måste lägga det-och-det på en pojke. På nåt vis tror jag allt detta är en vääääldans onödig fundering överhuvudtaget. Det är jättebra att föräldrarna är noga med att inte lära sina barn att vara mansgrisar eller som blivande kvinnor kuva sig för män, men det sitter nog inte i kläderna. Fast det är väl kanske lättare att klä gossen i rosa för säkerhets skull? Och visst, det skadar ju inte. Men då kanske han borde gå i ett "hen"-dagis, så han inte blir mobbad? Så skulle jag göra iallafall, om jag var inne på den linjen. För man måste ju också inse, att det knappast är ens hälften av föräldrarna i vårt land som funderar på saken och klär sina barn i "motsatta könets färger" för sakens skull. Och den andra hälften är uppfostrad (så som de allra allra flesta i hela historien fram till för typ 15, 20 år sen) med att det finns pojk- och flick-kläder, och barn är som känt brutalt ärliga och kan vara väldigt elaka mot varann.

Och jag måste säga att jag nog inte gillar tanken på att om 15 år stöta på unga män i tunikor, napapaitan eller leggings. Och har hiskeligt svårt att tro att flickorna kommer att gå med hiphop-farmare med rumpskarven lysande och lippisar på sned. Menar bara att i nåt skede kommer ju ändå indelningen emot? Eller är tanken att det inte ska finnas nån indelning mer? Jag förstår inte riktigt vad hela grejen är? Får man inte vara nåndera? Ska inte flickor få vara flickor och stolta över det? Eller ska små pojkar som är bara barn måsta "make a statement" om att de är "mjuka" snälla män? Jag förstår helt enkelt inte pointen med allt detta arbetas och funderas över rosa eller blått?

Min egen klädsel är ganska intetsägande, har främst praktiska kläder, men vill alltid ha nåt på mig som gör klädseln feminin. För att jag är kvinna. Och hur man än skulle ha klätt mig för (herregud!) snart 30 år sen, så är jag ändå en kvinna där under. Jag är mjuk(are), mera vårdande, kvinnligare och ANNORLUNDA än en man. Och alla har ju olika doser kvinnligt/manligt i sig, men man HAR det ändå. Men nu ska alltså det suddas ut då? Så att sen när våra ungar växer upp och kommer i puberteten blir det en ÄNNU större chock att gå från barn till kvinna eller man? Eller ska vi alla sen bara vara människor? Det kommer ALDRIG att bli så! Världen har alltid, i alla religioner, kulturer och länder varit indelad i män och vinnor. Det är en FÖRDEL och ett privilegie att vara en fin kvinna eller en fin man! Visst kan man vara en fin människa också, men könet är en viktig del av ens identitet och jag tror inte det är bra att försöka "ta bort det" eller sudda ut gränserna för mycket.

Och ja, till saken hör ju nu att jag är en som hatar att laga mat, snickrar mer än min man, remontar, typ aldrig bär klänning, har långt hår, använder mascara, har korta skitiga naglar, inte kan gå i högklackat och gärna har urringade toppar på. Men jag är 100 % kvinna!

Så min point är väl egentligen att det inte har någon betydelse hur man ser ut, men att aktivt motarbeta ett visst utseende är precis lika tokigt som att aktivt lobba FÖR ett visst sorts utseende.

M kommer att få ha vilka kläder hon vill när hon är tillräckligt gammal att välja själv, men vid det laget kommer hon antagligen (tack vare sin fruktansvärt gammalmodiga mamma) att vara väl medveten om att hon är en vacker, fin, tuff flicka, som är stolt över att vara flicka! En flicka som bakar, snickrar, målar och lackar naglarna, klättrar i träd och leker med dinosaurusar. Men en flicka. Antagligen kommer hon att välja både fula och fina kläder, men med åren kommer de att bli mer feminina, och jag tror att det är så det ska vara. Åtminstone hos oss!

Hon kommer inte att vara en som mobbar någon för dens klädsel, för det ser jag som en grundläggande sak att lära sitt barn, att det har INGEN BETYDELSE vad man har för kläder på. Men jag skulle ALDRIG lägga på henne pojkkläder för att hon ska vara "unisex". Fast hela frågeställningen är ju så mycket enklare för oss som har flickor. Kanske därför jag tycker det är ganska onödigt att fundera så mycket på.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På något vis tycker jag att det är litet hysteriskt detta ramaskri över den senaste nedskärningen (det här med söndagstillägg, semestrar etc).  Jo, nu är ju jag en sån där rik företagare med massa pengar, stora hus och dyra bilar, men det känns nog...

Jah, här har det ju varit minst sagt lugnt. Räknar med att alla gett upp och slutat följa den här (totalt döda) bloggen, så nu passar jag på att vara litet politiskt okorrekt och allt möjligt annat hemskt som detta följande kan uppfattas som.  Men ...

Jahapp, det var en tid sen igen! Allt knallar på antar jag, inga stora förändringar här på berget. Jag har funnit (och hittills lyckats hålla fast vid) någon form av inre zen vad gäller firman. Har helt enkelt bestämt mig för att inte ta stress över...

Sitter hemma i maginfluensa och har inte så mycket annat att göra än se på dålig tv och fundera på livet. Så jag började tänka på förra året och konstaterade att 2013 aldrig fick någon summering i januari. Så jag ska ta en blick bakåt: I januari ...

Saker man inte kan göra med akrylnaglar (eller vad det nu sen är för material på finhetsnaglar): 1. Peta sig i näsan. Om man ändå måste, får man näsblod. 2. Klämma finnar. Det gör mera ont i fingret än på kinden. 3. Få ut ansiktskräm från en burk....