Sen senast har M vinkat av the daddy, hängt med mommo å moffa, somnat på tie minuter med mommo (jeeeey!), börjat krypa framåt i hiskelig fart, varit till rådis (71 cm 8600 g), varit till Lojo sjukhus på slutkoll (allt ok, hon är fortfarande före sin tid men i övrigt inget avvikande), varit till hvc på handkoll (även den ok, vi behöver inte springa där mer), inhandlat M:s första sandaler (hon har börjat stiga upp, och står hemskt gärna på tå) och slagit sig x antal gånger på x antal olika kanter här och där.

M:s mamma har kört på M hit och dit (jobbigt det där med en unge som ska än hit, än dit), tagit dagstupplur i pojo (lyxigt), saknat mannen, varit på flickmiddag, sytt, virkat och läst samt förtjänat en hundring på loppis. Och idag kommer mannen hem, och imoron far M på sin första övernattning utan oss till mommo och moffa!

Gissa vad det betyder? Det betyder bio i stan, middag, mycket kramas, bara tänka på sig själv och skrattas högt i sovrummet hur sent vi vill! Gissa hur roligt det ska bli? Okej, det kan ni inte. SKITKUL!!

OCH, så har jag ju fått höra en jätterolig nyhet! Mars blir skojskojskoj!

Så var första ronden val undan, och det finska folket verkar fortsätta sin vilda strike när det gäller politik. Syftar på sannfinländarnas framgång i förra valet, det var ju tydligt ett tecken på att vi är litet trötta på intetsägande politiker som inte får nåt till stånd och vill ha en ändring (fast den sen då kanske kommer i form av en liten nasse-setä). Och nu är den ena presidentkandidaten en grön! Och dessutom gay! FANTASTISKT! Att vi skulle bli det första landet (vad jag vet) med gaypresident skulle ju å ena sidan vara jättecoolt (vi var väl först med kvinnlig pressa oxå?), fast det å andra sidan kanske inte precis i övrigt samklingar så med det finska folkets sätt. Vi är ju inget regnbågsland sådär i övrigt, utan tvärtom ganska instängda och enspåriga. Men kanske det är just det vi behöver? Nya vindar så vi kan skapa oss en ny image? Det skulle ju verkligen inte vara en sekund för tidigt! Niinistö är ju ett himla säkert kort, som å ena sidan kanske får en hel del konkret till stånd (åtminstone säger HAN så...) och är en så typisk politiker som en politiker kan bli. Förutom the grinch-smilet ser han precis ut så som politiker ser ut, och han talar som en också. Hans främsta motivering är väl på den kommerciella och ekonomiska sidan, och visst är det väl bra med mera pengar till landet. Men som den piilo-gröning jag är vill jag ju nog hellre se Haavisto på tronen. För sist och slutligen är det ju nog kanske mest inom välgörenhet och representering presidenten arbetar (eller åtminstone får nåt gjort) och där tror jag H skulle göra ett bättre jobb. Jag är mera intresserad av landets natur och folkets inställning till varann än av ekonomin (som ändå allitd är åt helvete!) eller de rikas välmående (för att vara riktigt ohövlad).

Så jag ser det som så att om N blir pressa, blir de kommande 6 åren ganska tråkiga och förutsägbara, med fokus på pengarna, EU-tjat och "goda utlandskontakter" (Viktigt det där med goda utlandskontakter eftersom vi är så hotade och så himla instabila när det gäller vårt samspel med resten av världen!). Men om H blir president kanske folket i det här landet skulle ändra sin attityd till dom där HEMSKA brutala finnarna och noi helvetin "pappa-betalar:it", alla farliga utlänningar (som tar alla våra pengar!!!) och alla jätteskrämmande homosexuella som nog SÄKERT vill våldta varenda "normal" finsk man dom får syn på! Det skulle ju inte ske radikala förbättringar, men varenda litet steg skulle ju vara i rätt riktning.

Tänk vad kul om alla bara kunde vara kompisar med varann! Låta andra vara sådana dom är utan att bli elaka med varann. Ge varenda person en chans innan man dömer ut den. Inse att alla inte är likadana och se det fantastiska i det. Förstå att det behövs av alla olika sorter (nästan*) för att det ska bli bra. Utan livsnjutare skulle världen bli så tråkig, och utan arbetsmyror skulle den bli så stökig. Utan de "brutala finnarna" skulle vi bli ett folk som väldigt sällan säger vad vi egentligen tycker, och utan litet "pappa-betalar-influenser" skulle vi kanske säga litet för mycket vad vi tycker?

Älska sig själv och lita på att man är god nog och duger utan att måsta smutskasta andra för att kunna glänsa själv. För det är kanske i grund och botten det som rädslan för "dom andra" (vilka det sen må vara) beror på? Att man inte litar på att den egna personen är tillräckligt stark för att stå pall om en motpol ställer sig brevid? Så bäst att snacka skit om den andra då, så den egna åsikten/personligheten/gruppen ser bättre ut.

Nu inser jag ju att vi inte kommer sätta oss i ring och sjunga kumbayah bara för att H blir president, men kanske det skulle så ett frö hos folk med en tanke om mera öppenhet och tolerans?

*kelabejbin, kriminella och djurplågare behövs inte nånstans. Dom kan söka sig till usa eller annan valfri kontinent. Men inte vår. Eller alla bosätta sig på en av kanarieöarna och skicka hit allt hyfsat folk (och alla djur) därifrån. Sen kan sadomasokisterna åka dit på semester!

Man blir så ledsen när allas förhastade slutsatser och förutfattade meningar visar sig stämma. Har alltid tyckt litet synd om dom som jobbar på hvc, för dom får ta emot så mycket kakka. Alla har en horrorstory att berätta om dem, det är dåliga telefonsystem, långa köer, fejkdoktorer och whatnot. Måste ju erkänna att jag själv väldigt sällan går dit, för jag har ju också en del dåliga erfarenheter av dem. Men MÅSTE dom bevisa att alla mina fördomar stämmer? Börjar tappa mitt medlidande för dem och känner mer och mer att dom kanske får skylla sig själv litet för det dåliga rykte dom har?

Var ju dit i fredags när M brände sin hand, och fick då tursamt nog (och väldigt vänligt av dem) hjälp där istället för att behöva åka ända till Ekenäs med en skrikande unge i bilen. Hon som tog hand om oss var stressad men artig mot oss, och packade snyggt och fint ihop handen åt M. Men så frågade hon råd av en läkare, och läkaren svarade på hennes fråga. Såfort hon fått sitt svar började hon i hög ton avbryta doktorn, fräste åt henne och förklarade att hon inte behöver mera hjälp, tack, du kan gå! Doktorn försökte ge nåt råd ännu varpå (sköterskan?) fräste till och jagade ut doktorn. Detta var ju inget som störde mig och M direkt, och vår behandling berördes ju inte av incidenten. Jag fick sedan någon förklaring om att det är så jobbigt när man inte förstår vad doktorn säger och dom tror att vi inte kan nånting!!

Men det kändes ju nog inte proffsigt på nåt som helst vis. Nu vet ju inte jag vad som ligger bakom, eventuella skismer bland personalen eller gammalt groll eller god knows what, men hela basgrejen att skälla ut en kollega framför en patient och sedan snacka skit om kollegan MED patienten var ju ingen höjdare. Nå, som sagt, tar ingen större stress över saken, intressant incident bara. Men det är ju bl.a såna små grejer som ger folk intrycket av oprofsig personal. Nåå, på måndag fick vi träffa en yngre, jättebra sköterska som var väldigt saklig och duktig och noga. Även hon konsulterade en läkare, och slutsatsen blev att vi fortsätter som tidigare. Vi fick ny tid till fredagen igen och meningen var att samma sköterska skulle se på M igen, så att samma person sett handen flera gånger. Det tyckte jag lät jättebra, men så blev det ju inte. I fredags togs vi emot av en annan dam. Jag nämnde nåt om att jag trodde vi skulle träffa samma typ som i tisdags, och den nya damen förklara nåt om att de jobbar vecka/vecka. Jaha, nåja, inte så stor skillnad för mig. Så tog jag bort paketet på M:s hand och visade det för tanten. Hon tittade på det och "hummade" litet. Så frågade hon hur vi brukar putsa det, och jag sade under kranen. Ja, då fick vi göra så nu också, och det gjorde vi. Jag försökte fråga om det som oroar mig mest, att hur vet man att det nya skinnet inte blir ett enda ärr som är så spänt att M inte får handflatan rak?

-Jaa, hmm... joo....

-Jaa?

-Joo, mm...

-Ja, jag tänkte att är inte risken att skinnet blir så spänt att handen inte går att räta ut?

-Joo, det kan ju gå så....

-Ja, verkar det som att det kan gå så här då?

-Jaa, hmm...

-Kan man göra nåt för att förhindra det då?

-Jaa, hmm...

Så sen gav jag ju litet upp, det verkade inte komma mera info än "jaa, hmm" från tanten. Så vi tvättade handen, och hon frågade om jag har nya förband med själv. Det hade jag ju inte, så hon plockade fram grejs för att lägga nytt paket på. Och ärligt sagt tror jag hon aldrig har gjort det förut! M:s paket består av bepanthen på handflatan, en liten "sårlapp" (vet inte vad de heter påriktigt, de där sterila fyrkantiga "lapparna" man använder till det mesta inom sjukvård) på på salvan och sen självhäftande "bandage" runt alltihopa. Salvan får man ju lägga en hel del för idén är ju att det ska hållas fuktigt när det läker. Tanten lade på ett yttepyttetunt lager salva, så jag bad försiktigt att skulle hon kanske kunna lägga litet mer? Jo, det går så bra så, och mera salva fick vi. Sen fick jag i princip handleda henne genom resten, lappen tänkte hon lämna bort och bandaget tänkte bli så spänt att M:s finger skulle ha trillat av innan kvällen. När handen var inpackad frågade jag om jag kunde fortsätta som förut med värkmedicinen jag gett eller om jag borde dra ner på det, och förklarade hur vi gjort hittills. Tja, det visste hon inte riktigt. Så hon frågade mig vad det står i bipacksedeln. Ja, där står ju 1-2 st 1-3 gånger per dag. Ja nämen då går det nog bra att vi gör som vi gjort tidigare. Nåmen bra. Men det var ju mera det att vi hållit på i en vecka nu som jag undrade över? Ja nä men panadol kan man nog ge. Jaha, just. Bra, för det har jag ju gjort i en vecka nu. Suck.

Sen frågade hon av mig om vi borde komma pånytt och visa handen? Ja, säg det! Jag sa att jo tack, vi kommer gärna pånytt, den är ju inte läkt ännu. Och jag har ju tydligen fortfarande frågan om det nya skinnet obesvarad.

Men varför måste det vara såhär? Är det så att ingen vill jobba på hvc? Är det liksom äldreomsorg bottenskrapet inom vårdyrket? Och vad skulle isåfall göra jobbet roligare? Är det lönen som motiverar, eller finare utrymmen på privatkliniker? Eller är det hela organisationen eller är det det dåliga ryktet? Tråkigt är det hur som haver att de simplaste små sår och skavanker inte kan skötas så att patienten känner förtroende och litar på att den fått bra vård. För faktum är ju att får jag inte ett svar på min fråga på tisdag är jag ju illa tvungen att gå privat. Skulle ju kännas litet dumt att låta ungen växa upp med missbildad hand för att jag inte orkade tjata hål i öronen på några tanter. Eller för att jag ville spara typ 80 €. Men ska det måsta vara så svårt, en så enkel sak?

Och jag vet ju att det finns pärlor där också, och jag känner ju inte till alla detaljer om allt och alla, men kan nog inte påstå att jag skulle känna mig särskillt trygg ALLS i deras händer, tyvärr. Så i fortsättningen blir det nog privat vi går hela familjen, tror jag.

Nåja. Det tog mig två och en halv timme att sätta in mig i presidentkandidaterna och deras åsikter, och nu vet jag äntligen vem jag ska rösta på! Skönt att ha det klart för sig! För det fanns något hos nästan alla som jag gillade, men mha 4 olika vaalikonen blev det slutligen en tydlig etta.

M tyckte det var jäääääättetrist, till sist satt hon och gnällde och kastade (rena) blöjor på mig. MEN, hon har nu lärt sig krypa! Det går långsamt och ser inte klokt ut, men framåt kommer hon! Hon liksom "pomppar" på alla fyra framåt, sådär som såna där mekaniska leksakshundar. Ser väldigt skojigt ut!

Tand nr 7 är på antågande, gissar på att den poppar fram om några dar.

D är på arbetsresa och kommer hem på fredag. Hemma över helgen, och på måndag åker han till tyskland. Är där hela veckan, åker direkt därifrån till sverige och kommer hem måndan därpå. Måste ju erkänna att jag inte är överexalterad av det hela, men jobba måste han ju. Och kalaset i sverige är ju en engångsgrej, men tungt blir det. Knepigast är nästan länkarna med hundarna, för det är 1. Skitsvårt att tajma det. När M sover vaknar hon när vagnen stannar, och är hon vaken får hon tråkigt av att sitta fastspänd. 2. Skuffa vagn, styra hundar och sjunga för ungen på en gång, utan att dra ikull i halkan. 3. Få alla påklädda utan bråk, skrik eller svettattacker. 2 reflexvästar, 2 grimmor, 2 koppel, 1 halare med vantar, sockor och mössa samt 1 vinterrock och utebyxor och skor och vantar och halsduk. LOTS OF SHIT at dra på lots of guys!

Och sen saknar jag det att nån kan ta M i fem minuter där på kvällen, så jag får sitta tyst i en egen knut med en kaffekopp. Fast den tiden får jag ta på dagen när hon sover. Får helt enkelt använda hennes första sovpass till disk, byke, städning och mat, så att det andra sovpasset blir min tid. Och någon timme blir det ju på kvällen nu också, när hon somnar 9.

Men tänk på dom som är ensamma med en liten baby! Alltså ensamstående eller så. I don´t get it! För att inte tala om en bekant till mig, som har tvillingar på 1 år och en karl vars arbetsresor är 1-2 månader åt gången! Jag undrar om jag skulle fixa det?

Korvens handpaket ska öppnas, putsas och läggas om en gång om dagen. Igår när vi tog upp det visade det sig att hon var litet mer bränd än jag först trott. Det är nog mer eller mindre hela handflatan och alla fingertoppar utom pekfingret och lillfingret.

Hon aktar den en hel del, slår inte på saker med den och håller undan den när hon härjar, och krypandet (eller försöken till sånt) går inte så bra.

Meeeen, jag tar nog mera stress över handen än vad hon gör...

Min lilla söta varmkorv blev idag en riktigt arg liten grillkorv. Hon tog fart med sin gåstol, skuffade allt hon orkade och lyckades skuffa bort en pall och en halvfull (tung!) vedbärare som utgjorde (trodde jag) en mur mellan henne och takkan. Jag stod och moppade tre meter ifrån, men hann inte fram före hon grillade högerhanden på luckan. Bra jobbat av oss två! Så sen fick vi åka iväg till hvc och packa in handen och trycka ungen full med värkmedicin. Det var nog inte så farligt, en stor blåsa blev det, som täcker "trampdynan" under tummen. Men man vet ju själv hur ont det gör att bränna sig, så det är ju inte konstigt att hon var arg. Men så onödigt liksom! Så nu måste jag ta tag i det där med ordentligt skydd framför takkan, som jag skjutit fram hela tiden. Tänker helt enkelt bygga en trägrind som jag fäster på vardera sida om takkan. För jag tror inte att detta var sista gången det var spännande att se på elden.

När vi kom hem från hvc och apoteket (måste köpa värkmedicin och bandagegrejs) fick hon litet naksun. Det är den nya absoluta favoriten, hon älskar dem. Så två naksun tog det, sen log hon litet försiktigt. Efter fyra naksun var jag helt förlåten och hon börja ivra upp sig riktigt ordentligt. När vi kom till mosad banan som mellis var hon sitt gamla jag igen! Så jag tror att förutom den första chocken och den värsta värken, kommer bristen på badibunkka att vara det värsta med hela kalaset!

Men detta idag alltså!

Idag ser mitt hem ut precis så som det aaaaldrig ska se ut sen när jag har barn!

Som ett aningen anemiskt dagis, med babystuff ÖVERALLT! Och gissa hur mycket jag orkar göra någå åt det? Int alls. Nada.

Stuff i det oändliga, och det enda hon vill leka med är mina garn eller fjärrkontrollen.

Och så nummer två:

Rökning i det här landet.

En annan sak jag tycker det manglas på för mycket med. Hur kan det vara så viktigt att gå an så om det?

1. Barn börjar inte röka för att dom ser tobak i butiken. Hallåååååå? Då blir dom väl alla spussen också, för att dom ser deeko-Jouni utanför Masa varje gång man går ut från butiken? Och så ser dom ju ölen på hyllorna i buitiken? För att inte tala om att dom ser sin favoritskådespelare röka coolt i filmen? Nej herregud vetni, jag tror det finns tre orsaker till att barn börjar röka: mamma och pappa röker, kaverina röker eller så vill man bara trotsa föräldrarna och gör det värsta man kan tänka sig som trotsar dem: röker. Har åtminstone, som rökare, ALDRIG träffat på en rökare som började för att tobaken såg så intressant ut där på butikshyllan! Hahaha!

2. Passiv rökning. Håller absolut med om att det är jättebra att ingen får röka inomhus längre, för det är riktigt jäkla asigt. Men det att någon står och röker utanför butiken eller på busshållplatsen kan jag inte förstå att är så farligt. Det finns dom ouppfostrade fåntrattarna som går förbi om man står och röker, hostar demonstrativt, blänger på rökaren och viftar med handen framför näsan. Undrar om dom gör samma sak när dom går förbi en uppspacklad 50-plussare som hällt halva flaskan billig stark parfym på sig innan hon gick hemifrån? Eller ryser dom till och gör spyreflexer om dom pratar med någon som har hiskeligt dålig andedräkt? Om det är lukten, menar jag? Eller är det det hälsovådliga? Då borde dom ju göra miner åt alla gubbar som sitter med bilen på tomgång utanför butiken och väntar på gumman? Och framför allt är ju en grundförutsättning isåfall att dom själva ska vara i topptrim då? Om dom liksom inte vill förstöra sin hälsa? Inga godis, chips, läsk eller bulle där då heller?

3. Vårdkostnaderna i landet? Tja, har svårt att tro att vårdkostnaderna för rökare skulle överstiga varken vårdkostnader för alkoholister ELLER vårdkostnader för allvarligt överviktiga. För att inte tala om knarkare eller vårdkostnader för brottsoffer och brottslingar.

Men det har liksom blivit allmänt acceptabelt att spotta på rökare, som så länge de röker utomhus BARA skadar sin egen hälsa. Inte någon annan, inte psykisk skada för familj och närstående, Inga risker som med drunken drivers, ingen blir mobbad i skolan för att mamma röker, men mobbad för att pappa super eller mamma är jättejättetjock blir säkert många. Och det komiska är att vi hämtar in ganska duktigt med skattepengar i landet med vårt rökas. Så vi ska köpa tobaken, men i smyg. Och sen gå ut och röka den i skogen, i smyg? Fniss. När månne chips och godis hamnar bakom en skärm vid kassan? Och ölen i ett hemligt skåp nånstans? Det skulle ju vara litet kul!