Det här med bloggar är ett ganska roligt fenomen. Jag vet människor som läser bloggar för att hålla sig uppdaterade med vänner, vet folk som läser bloggar dom blir inspirerade av. Det finns också dom som läser bloggar skrivna av sådana dom är avundsjuka på, och så finns det dom som läser bloggar som dom irriterar sig på. Jag läser bekantas bloggar, och sådana som inspirerar mig, och det är oftast ganska lyckliga människors bloggar. Jag gillar att läsa om lyckliga människor, jag blir glad av det. Men med jämna mellanrum får dom stackrarna arga kommentarer av läsare som irriterar sig på att dom ÄR så lyckliga. Hur kan man bli arg på nåt sånt? På att en annan människa är lycklig? Men det kanske har att göra med svartsjuka, vilket jag inte heller riktigt förstår mig på. Varför spendera tid med att gräma dig över att någon annan har ett hus/en familj/ett arbete som man själv skulle vilja ha, och sen bli ARG på den för det? Klart att jag också emellan tänker åååh, sån där soffa skulle jag också vilja ha, eller ååå vad kiva jobb hon har. Men jag ser det mera som att kan hon, kan väl jag! Om det nu inte är presidentens blogg man sitter och är avundsjuk framför, så är det ju bara ett tecken på att den soffan eller det jobbet kan du skaffa dig om du riktigt vill, för bloggaren ifråga kunde ju.

Och det här med att bli arg för att någon skriver om hur lycklig den är fattar jag inte heller. För alla förstår väl att ingen är lycklig konstant, bara för att människan var det just idag?

Orsaken till att jag börja tänka på det här var at jag ville skriva ett inlägg om hur lycklig jag är över mitt liv, lyckligare än jag någonsin varit tidigare, men sen ångra jag mig för att inte reta upp någon. Nu vet jag ju dom flesta som läser mig blogg och tror inte att nån läser för mycket annat än att hålla sig uppdaterade, men jag vet att det finns dom som läser för att irritera sig på mig (fniss) och tyvärr fanns det någonstans i mitt bakhuvud att ett inlägg om min lycka skulle mana fram ilskna kommentarer. Dumt! Nåja, ska oberoende ta upp det här med lyckan av att vara jag (hehehe!) men nu måste jag bara få ur mig det här först!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På något vis tycker jag att det är litet hysteriskt detta ramaskri över den senaste nedskärningen (det här med söndagstillägg, semestrar etc).  Jo, nu är ju jag en sån där rik företagare med massa pengar, stora hus och dyra bilar, men det känns nog...

Jah, här har det ju varit minst sagt lugnt. Räknar med att alla gett upp och slutat följa den här (totalt döda) bloggen, så nu passar jag på att vara litet politiskt okorrekt och allt möjligt annat hemskt som detta följande kan uppfattas som.  Men ...

Jahapp, det var en tid sen igen! Allt knallar på antar jag, inga stora förändringar här på berget. Jag har funnit (och hittills lyckats hålla fast vid) någon form av inre zen vad gäller firman. Har helt enkelt bestämt mig för att inte ta stress över...

Sitter hemma i maginfluensa och har inte så mycket annat att göra än se på dålig tv och fundera på livet. Så jag började tänka på förra året och konstaterade att 2013 aldrig fick någon summering i januari. Så jag ska ta en blick bakåt: I januari ...

Saker man inte kan göra med akrylnaglar (eller vad det nu sen är för material på finhetsnaglar): 1. Peta sig i näsan. Om man ändå måste, får man näsblod. 2. Klämma finnar. Det gör mera ont i fingret än på kinden. 3. Få ut ansiktskräm från en burk....